För några veckor sedan hamnade jag i ett slags science fiction-fas. Det gör jag inte så jätteofta — om man inte räknar Nevil Shutes romaner eller Cormac McCarthys The Road som jag inte kan sluta tänka på.
Men den här filmen! Den är så fin!
Jag har en synpunkt som är såpass stor att den faktiskt saboterar hela filmen — men om jag berättar om den saboterar jag i min tur den stora överraskningen som jag tror att upplevelsen bygger på för nästan alla som ser den och tycker om den. Så jag får nöja mig med att säga att det finns något som gör att handlingen inte fungerar men att det inte gör så värst mycket när man är mitt uppe i det som händer. Alla bilder av språk och kommunikation och försök att kommunicera är så otroligt vackra.