Det här borde jag ha gjort för längesedan: berättat hur vacker Maja Karlssons sockbok är!
Den är förstås en naturlig fortsättning på vantboken, och jag har sett oändligt många vackra sockor i sticksammanhang på sociala medier de senaste åren, men jag är ändå lite tagen av hur många olika variationer det går att uppfinna på temat ”något varmt och handgjort att sätta på fötterna”.
Förlaget och Maja verkar ha varit helt överens om att läsaren ska få en kombination av svensk kulturhistoria och livsstilseskapism. Många av bilderna skulle säkert ha prytt sin plats i tidningen Hemslöjd, men så är det något med drömmen också.
I presentationen av boken står det att sockorna varierar i svårighetsnivå och att det finns sådana som passar för nybörjare.
Längst bak finns en stickskola. Ja, kanske kan någon komma igång tack vare att drömmen förmedlas på ett så lockande sätt och blir så stark? Men jag tror att det mesta kräver att stickaren har en viss vana (också vid tvåfärgsstickning), en mycket erfaren och uppmuntrande och pedagogisk stickvän eller ett enormt tålamod.
När det gäller sockor har vi människor ju alltid, alltid, alltid en inbyggd utmaning: fotens form. Det räcker inte att sockan ser bra ut, DEN MÅSTE GÅ ATT DRA ÖVER HÄLEN och DEN MÅSTE SITTA KVAR och DEN MÅSTE VARA BEKVÄM. Hur vacker den än är på stickorna går det inte att bortse från det. Och de flesta av oss får inte till alla de sakerna på samma sätt som Maja utan att sticka mycket.
På det viset tror jag att en sådan här bok verkligen har något extra att tillföra i enskilda människors liv och i vårt samhälle nu: den upphöjer tålamod och långsiktiga försök att lära sig nya saker till något värdefullt. Allt som man vill ha går inte att få på bara ett ögonblick. Allt går inte att köpa — man kan göra arbetet lite enklare genom att köpa exakt rätt garn och rätt stickor, men arbetet måste man ju ändå utföra.
För att inte tala om hur mycket möjligheten att lära sig något nytt och skapa något vackert kan betyda om man måste isolera sig eller hamnar i karantän men har tillräckligt mycket energi för att tyda instruktioner och experimentera med nya tekniker.
Tack Maja för allt vackert du delar med dig av!
P.S. Eftersom jag själv inte har kommit igång med sockstickning på riktigt tipsar jag gärna om två enklare sockor: Hjälpstickan-sockan som man stickar på två stickor och Fiskarsockan som man stickar i spiralmönster och utan häl (och som också finns i en barnversion)! D.S.