Barnmorskorna Nathalie och Kim har berätttat mycket på sin blogg under dagarna på Leros, bland annat om en liten pojke:
I eftermiddags runt 12 kom en båt från Farmakonisi. Många barn, små barn. Bl.a en pojke på 4 månader. Omedelbart såg jag att ngt inte var rätt. Han var slö, slapp och svarade dåligt på stimuli. Ögonen rullade, slöts, öppnades omvartannat. Munnen vidöppen. Föräldrarna kunde ingen engelska alls men med hjälp av en tolk fick vi veta att det var första barnet och att han hade blivit omskuren för fem dagar sedan.
Vi tog upp honom och tog av honom blöjan för att se om han kissat. Rumpan och pungen hade blöjeksem av värsta sort, sprickor i huden osv. Han hade fruktansvärt ont men att rengöra detta var nödvändigt.
Bild lånad från barnmorskorpaleros.wordpress.com
Frontex som alltid är på plats var väldigt hjälpsamma och eftersom bebisen var så slö ringde man ambulans. Inte ambulans som i Sverige utan en grekisk sådan.
Jag satt med pojken och mamman tittade ut. Ut på ett land hon inte sett tidigare. Väl framme är det svårt att kommunicera. Jag kan inte arabiska eller grekiska. Ingen kan engelska mer än hjälpligt.
Man tror att pojkens besvär beror på blöjeksemen. Det tror inte jag.
Jag frågar om vi kan få tvätta honom ordentligt vilket vi fick. Kunde inte få varmvatten. Smörjde med Inotyol och bad sedan om att få bära honom i handduken tillbaka till lägret.
Väl där har ju kvinnans man inte kommit än, han är kvar i hamnen. Jag försöker få mamman att förstå att hon ska amma mkt och vila. Går sådär.
Lägger ut en tjock filt på en skitig äcklig madrass. Den är iaf mjuk. Bebisen är fortfarande slö. Ammar lite ointresserat.
Dehydrerad? Hjärnskakning? Polio? Ingen aning, men ngt är fel.
Sent på kvällen verkar det trots allt som om pojken mår bättre, och hans mamma lyckas också vila en stund.
Hanna berättar:
UNCHR har en fast kille här nu, Isaac som är svensk. Jag har inte träffat honom mycket, men förstår att han jobbar hårt. Läkare utan gränser har varit här ibland, men från och med i morgon (kanske för att Nathalie och Kim åker?) så kommer de vara stationerade här! Så himla bra.
Kim och Nathalie har gjort en enorm insats. De var först indelade dagligen på två skift för att vi skulle ha tillgång till deras tjänst. De valde snabbt att från dag ett vara där på förmiddagen ganska mycket trots att de inte var på skift, för att sedan jobba tillsammans dubbelt (och mer än så) på de kommande skiften. Jag tror att deras oro över att vara överflödiga snabbt suddades ut.
Sjukhuset kan inte besökas av de som kliver i land. Eftersom de räknas som "fångar" efter att ha blivit hitförda av hamnpolisen från närliggande militära områden, får de inte lämna inhängnaden hos hamnpolisen förrän de har fått sina papper och blivit registrerade. De kan i akuta fall besöka sjukhuset.
Idag anlände mellan 5–600 nya. Bland dem även ett par handikappade och ett barn med Downs syndrom. Alla får inte plats att sova hos hamnpolisen innanför inhängnaden, så en del sover på trottoarerna utanför. De får inte lämna området för att uppsöka hotell.
Det är hårda dagar nu och det tar väldigt mycket energi. Min pappa var på skift igår (vi har schema nu!) mellan 14 och 19.
Själv sparar jag på krafterna lite eftersom många volontärer åker snart. Jag är mest i vårt förråd och sorterar det som har kommit från Sverige. Idag har jag sorterat mössor hemma. Sammanlagt är det över 800 som har kommit hit. Fler är på väg. Vi har delat ut minst 200 av dem.Vi fick även en microugn inhanldad idag. Den ska stå på "Villan". Villan är en äldre byggnad som tillhör sjukhuset, och där kan kvinnor och barn få en liten andningspaus. Kvinnorna kan ta av sig sjalarna, amma öppet, sova i en säng och framför allt duscha. Det finns en barnhörna där med leksaker och ett litet kök som från idag, tack vare containern från Sverige, har hyllor fyllda med barnmat.
Det är ingen lyxvilla vi pratar om, men man känner verkligen kvinnornas lättnad när de kan få vara sig själva som mammor till sina barn och glömma allvaret en stund.
Läs mer på bloggen Barnmorskor på Leros, i Sydsvenskans intervju och i Aftonbladets intervju!