I söndags när jag var på väg hem till min kusin glömde jag min telefon på bussen.
Då hjälper det verkligen inte att jag ser mig som en som aldrig lägger ifrån mig saker utan alltid lägger ner dem i väskan. Jag har till och med en laddningregel som är att jag aldrig sätter telefonen eller datorn på laddning på främmande ställen utan att de är i väskan, alltså så att jag inte ska kunna gå därifrån utan dem. I söndags hände något ändå, och jag har fortfarande ingen aning om vad!
Hursomhelst, det innebär att jag åkte till Karlskrona utan telefon, och det är så vackert här, men det kan jag inte visa.
I onsdags spelade vi ett slags föreställning med Wolfgang Amadeus Mozarts Requiem tillsammans med ett slags berättelse som Niklas Rådström hade spelat och läste inemellan satserna. Den ska vi framföra igen på kulturnatten i Lund den 19 september — det ska bli så roligt (om man nu någonsin kan säga det om ett requiem)!
Nu på söndag spelar vi mer musik av samme tonsättare. Inte en enda sats hade jag spelat tidigare, och mycket är riktigt, riktigt svårt för mig, så det är en helt annan upplevelse än arbetet med onsdagskonserten. Men det är fantastisk musik, förstås, mindre känd, jag tror faktiskt att ingen i orkestern hade spelat den tidigare, och nu blir den något helt nytt med en blandning av sopranarior och operans balettsvit, någon mer aria och dans.
Är det någon som är i Karlskronatrakten under helgen så kom!