Nu har jag stickat sammanlagt fem röda mössor, en blandning av den amerikanska Melt the ICE hat (jag har lånat minskningen på ett ungefär), Mössan Omtanke och en ny lösning som jag har hittat på för tofsen.
Alla fem har åkt iväg till vänner och bekanta som jag har förstått vill protestera. Mössan på bilden skickade jag till Karin som har skrivit mycket på Facebook om sin förtvivlan över den svenska migrationspolitiken. Hon skrev först att hon inte använder mössa och sedan att hon nog ville ha en ändå om jag bara kunde göra en som var tillräckligt stor åt henne. Nu har jag sett flera bilder av henne i den, så jag tror att det blev lyckat.
Tofsen har jag gjort såhär: jag har minskat så att jag har fyra maskor kvar, stickat en I-cord och avslutat den genom att dra ut långa maskor genom både främre och bakre maskbågen i alla fyra. Sedan har jag slagit en hård knut precis där de sista vanliga maskorna slutar och klippt upp de långa maskorna. Vips: en tofs med åtminstone sexton trådar!
När jag skrev korten som jag skickade med mössorna tyckte jag först att det blev bra med ”hoppas att den kommer till användning”, men sedan kom jag på att vad jag borde ha skrivit var ”hoppas att den inte kommer till användning”. Men nu är det ju som det är med världen i år — det finns hur mycket förskräckligheter som helst att protestera emot.
Tror man inte att en röd mössa väcker någon särskild uppmärksamhet kan man sätta fast ett gem på den. Då ökar sannolikheten att man får förklara vad det är man håller på med, eller hur?