Det brukar vara Suzanne som rapporterar från Aten, men den senaste månaden har två andra svenskar, Peter och Lars, varit där — de avsatte alltså en hel månad till volontärarbete i de sammanhang där Suzanne har varit på loven de senaste åren. Jag lånar deras hälsning också, för den innehåller så mycket som kan göra flyktingarnas (och volontärernas) situation verklig för oss som inte har varit där:
Två dagar kvar på vår månad i Aten. En månad som kommer att påverka oss för resten av våra liv. Hur kan det få vara så som det är här nere, med flyktingar och hemlösa som inte äger mer än de slitna kläder de går och står i? De har ingen mat, inga skor, inga varma jackor, men framför allt har de ingenstans att bo! Människor lever på eller under kartonger på undanskymda gator, i parker, på gamla byggställningar. Och regnet fullkomligt vräker ner i Aten just nu. Förhållandena är helt omänskliga. Hur kan detta ske i rika Europa?
Dessutom kör polisen iväg dem och lägger beslag på det lilla de eventuellt har samlat på sig, så då har de helt plötsligt inte ens en kartong att sova under. Det går inte att komma ifrån att man känner stor hopplöshet.
I kväll har vi träffat Hassan som sover i parken, en man som flytt sitt land för att han inte har råd att leva där. Han har två små barn och försöker hitta jobb för att kunna skicka hem pengar. Han kan varken engelska eller grekiska så utsikterna för honom är nog inte de bästa. I morgon ska vi köpa en telefon till honom. Han kan idag inte ens kontakta sina barn i hemlandet.
Vi skulle kunna berätta många fruktansvärda historier om människorna här nere, men det får bli en annan gång.
Som tur är vimlar det av fantastiska människor här nere, och de vill verkligen hjälpa. En stor tröst mitt i allt det hemska.
Tack Suzanne, Anne, Anette, Lexine, Marleen, Sylvia, Tzon, Tassos, Kostas och många, många fler.
Och Suzanne skriver:
Tack Peter och Lasse! 
Det har varit fantastiskt att ha er här. Ni har varit så uppskattade överallt där ni har varit. På Fayi, på Steps och i parkerna.
Det har varit väldigt nyttigt för mig att ha er här. Jag har återupplevt så många av de känslor av hopplöshet jag kände när jag först började jobba här. Känslor jag har försökt ersätta med att vara ett vikarierande hopp för människor. Tanken att ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.
Tack snälla Lasse och Peter för att ni har varit här, jobbat på Fayi, hjälpt hemlösa flyktingar, delat ut mat och kläder. Tack för att jag har fått både skratta och gråta med er. Tack för att ni är en del av min parallella verklighet!
Den som vill vara med och hjälpa till kan skicka ett Swish-bidrag till 1232428837, och Suzanne är kvar några dagar till den här gången, så om man skyndar sig är det hon personligen (tillsammans med någon annan volontär) som köper bland annat mat, tvål och blöjor för pengarna!