Väntar på en som ska hjälpa mig med att gå igenom utgivningsplanen för årgång 180 av tidskriften som jag redigerar, och det är förstås massor av det som kallas impostor syndrome i detta att förvalta något som grundades med så stora ambitioner för så länge sedan och ännu mer i att utlova intervjuer med människor i Ukraina, Mellanöstern, Tanzania, Sudan/Sydsudan … Lite oväntat stöd idag: att ett bord som är mycket likt Jane Austens ”skrivbord” var ledigt på stadsbibliotekets café! Man borde väl egentligen skriva allt med gåspenna på quarto-ark då?
