Blir man någonsin lite blasé, tycker man någonsin att nu har jag väl läst allt som är någorlunda intressant, nu orkar jag inte läsa mer … då kan man lyssna på John Mullan en stund. Det kanske kräver lite ansträngning och överseende om man ska vänja sig vid hans sätt att berätta (AAAAANNND …), men maken till entusiasm och detaljpassion får man leta efter!
Här förklarar han varför Jane Austens roman Emma är värd mer än en läsning: