För ett par veckor sedan var jag i Stockholm för att träffa ett syskonbarn som är där i sommar och som annars bor utomlands, och för att göra min mosterplikt och visa henne något av det finaste Sverige har att erbjuda i kondenserad form föreslog jag ett besök på Skansen. Det passade också bra ihop med mitt behov av påtagliga intryck från olika miljöer och tider till projekt som jag arbetar med.
Vi hade varit på Livrustkammaren dagen före, och jag hade blivit nästan lite snurrig av alla män och deras plikt att strida här och där i Europa och samtidigt få fram en kronprins så att det hela kunde leva vidare. Och så att göra intryck på befolkningen genom att visa upp sig i vagnar av en viss klass, förstås — vagnarna hör ju till Livrustkammarens mest spektakulära utställningsföremål.
Något som gjorde mig riktigt glad var ett slags markeringar som dök upp här och där: under den här perioden var också denna person (ofta en kvinna) mycket verksam, och vi har inte föremål som kan representera henne i utställningen, men vi vill markera hennes närvaro.
I ett vackert hem på Skansen, en villa som har tillhört en ganska välbärgad familj, hänger den här bonaden på en vägg i köket.
Som ett slags markering, den också: här fanns det en kvinna som troligen aldrig fick någon egen familj utan som vigde (frivilligt, ofrivilligt eller av blandade skäl) sitt liv åt att bland annat ta hand om all ägarfamiljens disk.
Och fylla på saltbehållaren och mjölbehållaren och alla de andra med nyinköpt från handelsboken, och polera alla metallföremål, och dammtorka alla hyllor, och mangla och stryka och krusa örngottsband (jag tror att särskilda tvätterskor kom och tog hand om tvätten, så var det i alla fall på en del håll), och skura alla golv (kanske rensa springorna med en hårnål också), och se till att det brann överallt där det skulle brinna, och raka ut aska efter eldning (eller var det någon annan som gjorde det?) och …
… vattna de moderiktiga kaktusarna exakt lagom mycket.
Dockan i salongen kunde få vila hur mycket som helst, men inte hon.
Och hemmets härd var hennes hela värld.
Och utan henne och hennes kolleger i en massa hem på många olika platser i Sverige och all den möda de gjorde sig under solen (fast mest inomhus förstås) hade mycket av det som vi ser som självklart idag antagligen inte funnits.