Natten till igår kom jag hem efter några dagar i Jerusalem och Betlehemsområdet. Uppdraget var att träffa kristna palestinier och höra vad de vill att vi i Sverige/Europa/västvärlden ska veta om deras situation nu.
Många av dem vi träffade är engagerade i kontaktbyggararbete, fredsarbete och religionsmöten i vardagen. Alla är förtvivlade över det som händer i Gaza och över de ungefär 1200 vägbommar som har installerats inne på Västbanken, demonstrativt godtyckliga trakasserier och gripanden, ekonomiska påtryckningsmetoder …
Alla har släkt och de flesta familj i andra länder, en del vill stanna men inser att det kanske inte kommer att gå, en del försöker ta reda på vart de skulle kunna ta sig.
Jag träffade tre som i förbigående talade om att de nyligen har fyllt 50 och att det inte är så lätt att börja om i ett nytt land vid den tiden i livet. Det blev på något vis extra påtagligt för mig att vi fyra som är födda samma år har så olika förutsättningar och bilder av framtiden.
På ett helt osannolikt sätt hamnade jag också en stund bredvid en brittisk kvinna som arbetar för en av de stora biståndsorganisationerna inne i Gaza och som just hade kommit ut på en av sina regelstadgade pauser efter 28 dygn där (hon har varit där de senaste åren). Jag skulle aldrig ha bett om en intervju med någon av de biståndarbetarna nu, det skulle ha känts förmätet att be dem att använda sin dyrbara arbetstid till det och ännu värre att tulla på deras lediga tid, men tack vare att det bara hände fick jag ändå höra.
Det här materialet kommer att bli decembernumret av Uppdrag Mission — men tyvärr bara en del av allt material, eftersom sidantalet är begränsat. Mer kommer i några nummer nästa år.
Ni som har möjlighet att ge något till bistånd, glöm inte att det kan vara viktigt fastän det mesta av matbiståndet länge har stoppats.
Något som vi nästan alla kan göra är att skriva under namninsamlingar. Det finns många nu. Hittar man inte någon som man kan instämma helt i så kan man ju ta initiativ till en egen.