I Nordiska museets utställning Nordbor finns en målning av en ung kvinna med en strumpstickning.
Här är hon:
Såhär presenterade museet målningen på Facebook:
Carin Ersdotter vandrar som sjuttonåring från hembyn Djura i Leksand till Stockholm 1832. Hon får så småningom arbete som mjölkpiga på Järla gård i Nacka. Carins uppgift blir att varje dag sälja gårdens mjölk på Stortorget i Gamla stan. På kort tid väcker hon stor uppmärksamhet i huvudstaden. Enligt samtida betraktare är det som om en gudinna nedstigit från Olympen. Snart sprids bilder, sånger och artiklar om ”den vackra dalkullan” – även utanför den svensk-norska unionen. Folksamlingen som begapar henne växer till ett ordningsproblem för polisen. Vid ett tillfälle får hon gömma sig i ett hus när 1 000 personer står och väntar på henne i timmar. Under en tid visar hon upp sig mot betalning i Stockholms salonger.
I maj 1834 börjar hon den långa resan hemåt. Hemma i Dalarna blir det dock inte så lätt för Carin, då det viskas bakom hennes rygg att hon gjort ett spektakel av sig själv. År 1835 gifter hon sig med en dräng och de driver en gård tillsammans i ett storhushåll. Carin avlider vid 70 års ålder kort efter sin make 1885.
På porträttet av Erik Wahlbergson utfört 1836 bär hon en röd- och svartrandig hätta som markerar att hon är ogift.
En del som har kommenterat bilden är fascinerade av att det här utseendet ska ha väckt en så enorm beundran i Stockholm, och några skriver att det är svårt att gissa hur Carin egentligen såg ut eftersom hon på målningen liknar så många andra som blev porträtterade vid samma tid.
Men så dyker det upp ganska många andra intressanta saker också.
Till exempel att Carin står staty på två ställen, dels vid Järla gård i Nacka där hon alltså var mjölkpiga, dels vid Djura kyrka i Dalarna. Statyn vid kyrkan är en kopia av den i Nacka — det samlades in pengar i församlingen i Dalarna när statyn vid gården hade kommit till i början av 2000-talet, och konstnären Peter Linde gick med på att göra en kopia. Den invigdes 2016. Läs om det på Djura Hembygdsförenings webbplats — processen med insamling, gjutning, färdigställande och invigning skildras separat här!
Och så Carins stickning — kan det vara en strumpa hon stickar? Många ser att hon har dragit garnet över höger pekfinger och undrar om hon kastar garnet med höger hand — det är ju en känd teknik som resulterar i en fastare stickning än när man bara låter det löpa över vänster pekfinger. Eller har hon en tråd över vänster pekfinger också? Stickar hon tvåändsstickning?
Alla som har försökt rita en hand eller en instruktionsbild för stickare vet hur otroligt svårt det kan vara. Själv är jag också en av dem som har upptäckt att jag ibland när jag ska visa en handrörelse i lågt tempo upptäcker att det inte går — så mycket av det vi gör med händerna gör vi utan att riktigt veta hur. Och i sommar har jag lärt en tioåring att sticka och blivit intensivt påmind om hur de allra flinkaste och mest rörliga händer kan få kämpa med nya koncept och rörelsemönster.
Erik Walbergsson hade nog inte någon tanke på att den nedre delen av hans målning skulle bli så noggrant granskad. Det var ju Carins ansikte och hållning alla var så tagna av!