I höstas intervjuade jag Ruba Aburdeineh som är rektor på Den gode herdens skola i Betlehem och Jan-Olof Johansson som är ordförande i den förening som är huvudman för skolan, Svenska Jerusalemsföreningen. Det var före Hamas-attacken och det krig som bröt ut, och intervjuerna skulle förstås ha fått ett helt annat fokus om de hade gjorts bara ett par veckor senare, men jag är glad att det vi talade om blev flickorna och den skola som betyder så mycket för dem. Det var Vetlanda pastorat som hade bett mig att göra det här, och resultatet har bara publicerats i pastoratsmagasinet Vetekornet, men jag tror att det kan vara intressant för fler, så jag har bestämt mig för att dela med mig av det här på bloggen idag, på juldagen. Det här, en skola där flickor från muslimska familjer på Västbanken får en stabil och mycket framtidsinriktad utbildning av en stor grupp kvalificerade kvinnor som alla kommer från kristna palestinska familjer, är också en del av Israel/Palestina idag. Julfirandet i Betlehem ställdes in i år, men Ruba och hennes kollegium har kämpat hela hösten för att hålla skolan igång, bland annat med distansundervisning för de elever som inte har kunnat ta sig hemifrån.
***
Bild: Lars Micael Adrian, Svenska Jerusalemsföreningen
”Där mina drömmar om fred föddes”
På Den gode herdens skola i Betlehem får flickors framtid plats
– Jag vill att de ska känna sig trygga här, säger Ruba Aburdeineh.
Hon är rektor på Den gode herdens skola i Betlehem, där 355 flickor studerar från förskola till studentexamen.
Bild: Lars Micael Adrian, Svenska Jerusalemsföreningen
När svenska församlingar sjunger om Betlehem är det oftast jul, och andra ord som förekommer i samma sånger och psalmer är ”frid”, ”stjärna”, ”barn” och ”änglar”.
Det kan låta som en idyll i en berättelse om något som hände för länge sedan – och samtidigt fortsätter barn att växa upp i Betlehem och dess närmaste grannstäder Beit Jala och Beit Sahour.
– De flesta av våra elever kommer från någon av de tre städerna, vi kallar dem Betlehemsdistriktet, berättar Ruba Aburdeineh. Vi har också ungefär 25 elever från Area C (ett område som är under israelisk kontroll – red:s anm). Där är det mycket med checkpoints och andra hinder, så de barnen klarar inte alltid att ta sig till skolan.
Bild: Lars Micael Adrian
Bara flickor
Sedan början av augusti i år är Ruba rektor på Den gode herdens skola i Betlehem, och tillsammans sin ledningsgrupp, sina lärare och Svenska Jerusalemsföreningen i Sverige arbetar hon för att fortsätta ett arbete som en amerikansk organisation påbörjade för nästan hundra år sedan, 1925: att ge flickor och unga kvinnor i Det heliga landet en chans till utbildning och framtid.
– På den tiden var det viktigt med engelskan eftersom det var mycket brittiskt arbete som pågick här, berättar hon, och skolan arbetade bara med 16–20-åringar. Sedan har det förändrats gradvis, mycket tack vare en dynamisk lärare och rektor, Olga Wahbe, som hade studerat utomlands. På 1960-talet tog Svenska Jerusalemsföreningen över ansvaret. Men vi är fortfarande en skola för bara flickor.
Skola och sjukvård i början
Jan-Olof Johansson blev ordförande i föreningen när han var biskop i Växjö stift och hade redan varit med i arbetet länge då. Nu är han pensionär, emeritus som det heter i kyrksammanhang, men ordförandeskapet har han kvar.
– Den gode herdens skola är ett väldigt konkret uttryck för internationellt engagemang, säger han. Den präglas mer och mer av fredsarbete. Föreningen äger också en sjukhusbyggnad i Betlehem, för det var med sjukvård föreningen började. Nu hyr vi ut dem, och skolan är vår huvudverksamhet.
Jan-Olof berättar att det i åtminstone 15 år har talats om att öppna skolan för pojkar också men att det ännu inte har lett till något. Och Ruba berättar att det faktum att det är en flickskola är en fördel för många föräldrar:
– De vill inte att deras döttrar ska gå i skolan med pojkar. De vill att flickorna ska få den här utbildningen och att skolan ska vara en trygg plats för dem.
Miljöfrågor och fredsbyggande
Många av lärarna på Den gode herdens skola har själva varit elever här. De har studerat på universitet och sedan kommit tillbaka. Ruba gick själv på en annan kristen skola i Betlehem, läste till en kandidatexamen i biologi och medicinteknik och bestämde sig lite senare för att bli lärare. Hon har undervisat i naturvetenskapliga ämnen, lett en organisation som arbetar med att integrera synskadade barn och unga i vanliga skolor och varit rektor på en skola i Ramallah.
– Den gode herdens skola är först av allt en kristen skola, säger hon. Vi ser till människans värdighet och arbetar mycket med elevernas välmående och med psykosociala interventioner när det behövs. Mer och mer satsar vi på extraaktiviteter för att hjälpa våra elever att bli samhällsmedborgare – utöver skolämnena får de vara med på workshops om kommunikation, miljöfrågor, sociala färdigheter, fredsbyggande, internationella frågor, medborgarskap … och vi vill se till att de har utrymme så att de kan ge uttryck för sina känslor.
Stolta över sin skola
Jan-Olof, som hälsar på regelbundet, berättar att han år efter år har upplevt samma sak:
– Det jag ser är att flickorna är så glada över att gå i skolan. De är stolta över sin skola och sina lärare. Det kan låta patetiskt när jag säger det, men så är det. Jag undrar: hur kan någon stå ut med att leva instängd på Västbanken som de gör? Och de är så fulla av entusiasm och livslust, frimodiga, duktiga på att framträda och hålla tal.
Ett studenttal som han aldrig glömmer innehöll meningen ”skolan är den plats där mina drömmar om fred föddes”. Och när han i ett samtal försökte fråga hur hoppet kan leva när så många förfärliga saker händer fick han en fråga tillbaka: ”Men vad är alternativet?”
– Det är nog tjugo år sedan nu, och jag har haft med mig det sedan dess, säger han.
”Vi är en del av samhället”
Ruba berättar att det är uppenbart att hon och hennes kolleger och eleverna lever i ett patriarkalt samhälle och att män inte ger kvinnor utrymme. Hon säger att ett av skolans mål är att stötta flickorna när de hittar sig själva och upptäcker vad de är bra på.
– Men vi arbetar inte emot det omgivande samhället, vi är en del av samhället, säger hon. Vi vill inte skilja våra elever från deras föräldrar, så vi bjuder in föräldrarna och informerar dem om vad vi gör. Vi tror att vi kan ha en inverkan på samhället, och vi bjuder in organisationer som har workshops för våra elever.
Antalet kristna på Västbanken minskar hela tiden, så nu är det nästan bara muslimska elever på skolan.
– I höst är alla platser fulla, berättar Ruba, och då har vi 355 elever. Bara fem av dem kommer från kristna familjer.
En bättre framtid
Jan-Olof Johansson har följt den utvecklingen i många år och sett hur fler och fler av de kristna familjerna tar chansen att flytta utomlands, oftast till Europa eller Nordamerika, om de kan.
– Betlehem har förändrats så mycket, säger han. Det är inte direkt fattigdom och svält, men många har det knapert, det är en situation som alla delar. Arbetslösheten är hög. Och ändå träffar jag unga kvinnor som kommer hem välutbildade och öppnar ett café bara för att få vara i sin hemstad.
– Alla föräldrar vill att deras barn ska få en bättre framtid, säger Ruba. Det finns så få möjligheter här. Många högutbildade har svårt att få arbeten. Kristna emigrerar till Europa, muslimer till andra muslimska länder. Men jag har träffat så många kvinnor som har framträdande roller i samhället och som har gått på vår skola – den har varit en pionjärplats. Vi är så tacksamma för allt stöd från Sverige och för att ni är intresserade av det som händer här. Att vi har bara flickor här gör att vi kan ge dem trygghet och frihet.
___
Den gode herdens skola
Grundades av en amerikansk missionsorganisation på 1920-talet och var tänkt för unga kristna palestinskor. På 1960-talet tog Svenska Jerusalemsföreningen över ansvaret för skolan och byggde också en ny skolbyggnad där fler elever fick plats. Alla lärare på skolan är kristna palestinskor, och de flesta av dem har själva varit elever på skolan. Svenska församlingar har haft kontakt med skolan i många år och skickat pengagåvor till verksamheten.
Svenska Jerusalemsföreningen
I maj 1900 bildades Svenska Jerusalemsföreningen i Storkyrkans sakristia i Stockholm för att ”genom uppfostrings- och välgörenhetsinsatser verka för att åt Kristus vinna det Heliga Landets befolkning”. Knut Henning Gezelius von Schéele, biskop i Visby, hade varit i Jerusalem och ville hjälpa människorna där. Föreningen satsade dels på en skola i Jerusalem, dels på en läkarmottagning, och fick ett starkt stöd i Svenska kyrkans församlingar. Sedan 1960-talet är skolan i Betlehem föreningens huvudverksamhet.
Betlehem
En av de viktigaste städerna på Västbanken är Betlehem, som ligger så nära Jerusalem, Beit Jala och Beit Sahour att man kan kalla dem ett storstadsområde, numera med en mur som går genom området och med gränsövergångar i form av så kallade checkpoints.
Staden nämns för första gången på 1400-talet f Kr och är viktig i både Gamla och Nya testamentet. Jesus föds där därför att hans fosterfar Josef hör till kung Davids släkt som är kopplad till staden.
Betlehem har ungefär 50 000 invånare, och nuförtiden försörjer sig de flesta på turism i olika former. Andelen kristna invånare har sjunkit kraftigt på senare år. Betlehem har ett universitet och många skolor, både statliga och privata.
Stötta Den gode herdens skola
Du som vill ge en gåva till Den gode herdens skola kan swisha till 123 218 27 23 eller använda Plusgiro 2069-3 eller Bankgiro 401-3330.