Det är mycket som jag inte riktigt hänger med i nu, så här kommer en två veckor gammal rapport från Aten — men behoven är minst lika stora nu två veckor senare, längtan efter äpplen också antagligen, och det går hela tiden bra att swisha ett bidrag till Suzanne som är den som berättar!
Suzanne och hennes organisation Hopp för flyktingarna i Aten/Feeding Hope Sweden arbetar alltså för att stötta flyktingar som har fastnat i Aten utan möjlighet att etablera sig, komma in i samhället och hitta bostad och arbete. Bland dem finns många barnfamiljer, och möjligheterna för barnen att gå i skola är mycket begränsade. Det som Suzanne och hennes medarbetare kan göra är bland annat att dela ut mat på ett strukturerat sätt (och, till barnfamiljerna, blöjor, kläder och lite leksaker), göra hembesök och ta emot besök för att kartlägga behoven, ordna ett slags skola och träffar för barn och unga som annars inte har någon sysselsättning … och genom åren har många vuxna på flykt, särskilt unga vuxna, engagerat sig i arbetet på olika sätt. Suzanne och de andra håller också kontakten med en del som har tagit sig vidare från Aten.
Tack alla för att ni hjälper oss och skickar pengar att handla sådant som behövs.
Idag var vi återigen uppe på marknaden och köpte frukt och grönt. Vi fick inte tag i tillräckligt med lök utan ska köpa det på väg till Hope i morgon. Då är det marknad på vägen jag går för att komma dit. Ska också leta efter grytor och andra kökssaker till männen i från båten.
(Männen från båten — det är en grupp män som överlevde när en flyktingbåt kapsejsade nyligen. Innan Suzanne åkte hem till Sverige fick de varsin välpackad ryggsäck med saker som de hade sagt att de behövde, bland annat husgeråd, och en av dem fick konstnärsmaterial som han hade sagt att han gärna ville ha för att kunna börja arbeta igen.)
Vi hade sedan utdelning av matkassar, hygienartiklar och blöjor. En av familjerna som kom frågade vad det var för grönsaker i kassen. Jag svarade:
”Lök, potatis, aubergine, squash, paprika och äpplen.”
”Ååååh, äpplen”, svarade kvinnan.
Hon fick tårar i ögonen, och det syntes hur mycket hon längtat efter äpplen.
Jag gick genast och hämtade ett par äpplen till och la i hennes kasse. Tänk dig att bli så lycklig över att få lite äpplen! Något vi tar så för givet att vi kan köpa närhelst vi vill.
***
Vill du som läser det här vara med och ge ett bidrag till grönsaks-och-frukt-utdelningen? Swisha till 123 242 8837.