En nyhet som borde vara hur stor som helst men som verkar ha glidit förbi som notis i många medier är hur kriget i Ukraina påverkar matsituationen i många länder i minst tre världsdelar. I östra Afrika, där många lever i vad man kanske på svenska kan kalla matosäkerhet eller matotrygghet nästan jämt, kan det bli en katastrof.
Zion, som jag träffade i Arusha för några år sedan, har ju arbetat mycket med att se till att flickor går klart skolan och kan fortsätta studera — genom att se till att de har mensskydd så att de inte stannar hemma och missar en massa när de har mens.
Den senaste tiden har jag sett på Facebook att hon har arbetat med en utökad insamling: hennes vänner och bekanta i Arusha har haft chansen att bidra med pengar men också med matvaror, bindor och annat till en insamling som hon har samordnat för samhället Rundugai nära storstaden Moshi och berget Kilimanjaro. Det är en plats som är känd för sina varma källor, och det har satsats en del på turism där, så kallad cultural tourism, men många av de människor som bor där lever i stor utsatthet.
Zion berättar:
Insamlingen till Rundugai blev väldigt lyckad tack vare underbara människor i Arusha och dess omgivningar. Vi lyckades samla in massor av bindor, skolmaterial, kläder och mat — precis som vi hade siktat på, och mer!
När vi träffade familjerna för att lämna över allt samtalade vi med kvinnorna om en mer hållbar och långsiktig lösning på de problem som de ställs inför varje dag när de försöker ordna det allra nödvändigaste åt sina familjer. Det verkar som om de skulle ha nytta av utbildning, bland annat ”ekonomisk läskunnighet”, och redskap som kan förbättra deras jordbruk och öka vinsterna där.
Vi har redan inlett samtal med några aktörer som arbetar med mikrofinansiering för att se om vi kan samarbeta för att utveckla detta. ”Lär en människa att fiska, och du har gett henne mat för resten av livet” — så sägs det, och det är det vi vill försöka göra.
Det är så spännande att se vad Zion och hennes medarbetare lyckas göra genom att ta hjälp av varandra och av vänner, föreningar och företagare i Arusha och på andra håll. När jag träffade henne var hon administratör på en skola och drev vid sidan om ett litet kosmetikaföretag med produkter tillverkade av lokalt odlade råvaror. Redan det var mycket, men det har hänt otroliga saker sedan dess!