Den här veckan har jag haft finbesök i Småland (vi var i Kosta) av Franciska, och två kvällar ägnade vi åt Barnmorskan i East End, de avsnitt som finns utlagda av säsong nio nu.
Jag har bara sett några få avsnitt tidigare, och orsaken till det är svår att komma åt, för allt jag har sett har varit SÅ vackert och charmigt och sorgligt och jag vet inte vad. Det är nog mest det att jag är så dålig på att titta på tv överhuvudtaget. Och den här serien vore verkligen värd en ordentlig ansträngning!
Den nionde säsongen utspelar sig 1965, och en av de stora händelserna är att filmen Sound of Music går upp på biograferna i Storbritannien. Kan en nunna gå på bio? Borde nunnorna tycka att det är olämpligt att barnmorskorna går? Kan alla nunnorna och barnmorskorna gå tillsammans? Det kan låta som en fånig situation, men Heidi Thomas (som är manusförfattaren) använder den för att visa hur samhället förändras och hur svårt det kan vara att anpassa sig precis lagom mycket till det.
En annan stor händelse beror på att det behövs en ny kuvös till mottagningen och att det inte finns pengar till den. Efter lite bekymmer och gemensamma försök att lösa problemet bestämmer sig nunnorna och barnmorskorna för att ta vara på alla möjliga skänkta kläder, samla ihop mer och göra om dem på olika sätt. Gardiner och andra tyger använder de som komplettering. Så ordnar de en modevisning med inträde och försäljning. Och eftersom kläderna är lite eller mycket gamla och året är 1965 blir resultaten spektakulära. Både de scener där de hittar på och syr tillsammans och sedan själva modevisningen är naturligtvis en extra stor upplevelse för alla som håller på med återbrukssömnad nu. Så roligt, så påhittigt, så modigt, så gulligt, så festligt! Och allt för den nya kuvösens och de nyfödda barnens skull, förstås. Här kan man se serien, och avsnittet med återbruksprojektet är nummer tre.