Att arbeta med händerna hjälper mot ensamhet

Det kom ett meddelande på e-posten från Ingrid som har garnaffären Maskor och stygn i Simrishamn. Och sedan kom det ett sms också. Hon hade träffat någon som jag måste intervjua!

Ja, det måste jag ju!

Annie Petersson arbetar på Studieförbundet Vuxenskolan i norra Bohuslän och Dalsland. Förr träffade jag många som hade titeln studiekonsulenter. De senaste åren har jag haft mer kontakt med några som verkar göra samma saker men som kallas verksamhetsutvecklare. Och verksamhetsutvecklare är nog en väldigt bra beskrivning av Annie!

***

Annie Petersson på besök i Simrishamn där Ingrid har garnbutiken Maskor och stygn. Foto: Ingrid Ahnelöv

Hej Annie! Vad har du för erfarenheter av textilhantverk, och positiva effekter av att handarbeta, sedan tidigare?

Jag har handarbetat sedan jag var fyra år och alltid varit helt fast. Jag stickar, virkar, broderar, syr med mera. Jag har alltid ett handarbete med mig, har stickat överallt — konferenser, möte, flyg, hemma, borta, köer. Jag har stickat 270 tröjor. Jag har alltid varit lite rastlös och haft svårt att sitta still, så detta har varit min räddning. Det är härligt att se det man stickar eller virkar växa fram.

Jag har också sett hur handarbetandet enar människor — bland annat när jag var med i projektet Världens största mormorsrutefilt för tre år sedan.

Vilka är dina egna favorittekniker eller favoritprojekt?

Jag gillar att sticka, och då stickar jag helst tröjor och koftor åt mig själv eller mina syskonbarn. Vår minsta fick  elva tröjor under sitt första år! Jag älskar tanken på större projekt, att samordna dem. Vi har stickat till ett barnhem i Swaziland och till uteliggare i Göteborg. Det är kul att dela ut garn och mönster, anordna cirklar och träffar. Vi har  haft World Wide Knit In Public Day i Lysekil i fem år, och varje år har vi haft ett tema.

Hur har ditt arbete förändrats nu under våren?

Jag jobbar på Studieförbundet Vuxenskolan i Lysekil, dels som ansvarig i Lysekil och dels med funktionsrätt. Världens bästa jobb — tidigare har jag varit ingenjör på ett raffinaderi i 28 år.

När karantänen började försvann alla mina grupper som har haft cirklar på SV, för de flesta deltagarna var över 70 år. Det blev väldigt tomt, så då fick vi tänka om.

Det första jag gjorde var att packa ihop garnpaket med mönster, handarbetstidningar, garn och lite godis till mina damer. Jag körde ut, och det blev väldigt uppskattat. De kunde inte längre gå ut och handla själva. Senare, så fort vädret tillät, hade vi träffar ute.

Varifrån kom idén med hobbypaket för människor som inte kan röra sig fritt i samhället nu?

När jag hade testa på mina damer och det fungerade så bra och blev så uppskattat tänkte jag att detta var en idé som vi måste jobba vidare med. Jag tänkte att att hobbypaketen skulle gå till människor som sitter i karantän, både äldre och de med intellektuella funktionshinder. Den dagliga verksamheten hade stängt, och de var hemma och hade tråkigt.

Vad tänkte du ut för innehåll?

Det blev fyra varianter: garn-och-mönsterpaket, bygg-fågelholk-paket, bygg-insektshotell-paket och så-frö-paket. Tanken är att mottagaren får ett paket och namn och adress på två till som får ett likadant paket var. Då kan de ha en studiecirkel ihop på distans genom att ringa eller skriva meddelanden. I paketet ingår det kursmaterial så att man kan lära sig lite mer. Daglig verksamhet hjälper oss att packa paketen.

Annie, Ann-Marie och Kicki — tre arbetskamrater som har arbetat mycket för att avhjälpa ensamheten genom att sprida hobbypaket i år. Foto: Studieförbundet Vuxenskolan

Vad fick dig att vilja satsa större och söka bidrag?

Det är kul att kunna sprida paketen till fler, och eftersom jag jobbar i hela Bohuslän och Dalsland vill jag ju att alla ska få del av det roliga. Jag har bra kontakter med daglig verksamhet på några orter, och då går den delen av jobbet så lätt. Jag hade också en idé att samarbeta med biblioteken, för de kör ju ut böcker till äldre, och då skulle de kunna hjälpa till med både leverans och tips om vilka som vill ha paket.

Hur gick du tillväga när du sökte finansiering?

Radiohjälpen utlyste stöd till projekt i coronatider. Vi hade tidigare sökt och fått pengar till att anordna spelningar utanför ålderdomshem, och det blev ungefär 30 spelningar. Så jag skrev ihop en ansökan tillsammans med min kollega Ann-Marie Myllykangas. Vi fick inte anslaget då — vi fick veta att de la den i ”väntande”. Men idén hade vi ju, och vi hade börjat planera. Parallellt hade en annan kollega sökt pengar till projektet ”Äldre tillsammans” hos Socialstyrelsen. Där fick vi en extra tilldelning, och då bestämde vi oss för att använda de pengarna till hobbypaketen.

Så i höst kommer jag att arbeta med detta. Vi kommer att göra ungefär 600 paket, och vi kommer att ha kvar samma idé som från början.

Första omgången hobbypaket packades i våras och innehöll förutom garn, handarbetstidning och påskgodis antikvariatsböcker. Foto: Studieförbundet Vuxenskolan

Jag har hört att du fick otroligt mycket mer än vad du sökte — vad innebär det för projektet?

Vi sökte ungefär 100 000 och fick 417 000. Det är helt underbart — vi kan göra paketen, genomföra ”Äldre tillsammans” i två kommuner och lägga till lite annat. Jag skulle vilja ordna digitala föreläsningar på teman som handarbete, fåglar, insekter och trädgård.

Paketen kommer bara att gå till äldre nu, men skulle Radiohjälpen plocka upp ansökan igen och ge oss ett anslag så kommer vi att använda de pengarna till hobbypaket för vuxna med intellektuella funktionshinder.

Vad har du fått för reaktioner på projektet hittills?

Det har varit väldigt positivt. Det är ju så härligt att få ett paket hem med något man kan pyssla med. Alla som får ett paket får ju också några att prata med i studiecirkeln — det ska vara minst nio timmar, men inget hindrar att de fortsätter. Det kan ju blir så bra att man får nya vänner.

Och inte bara det: fåglarna blir glada för holkarna och insekterna för hotellen, och det man stickar kan man välja att behålla eller så ger man det till något av våra välgörenhetsprojekt. Jag har en lång lista på mottagarorganisationer som jag samarbetar med. De paket som vi har delat ut hittills innehåller garn till sjalar till utsatta kvinnor, mössor och sockor till uteliggare eller handledsvärmare och ponchos till ett barnhemm i Swaziland.

Vad kommer att hända nu när du kommer tillbaka efter semestern?

Jag börjar igen på måndag, och då måste jag rivstarta. Jag har köpt lite böcker som jag har läst under semestern. Jag kommer att skriva lite egna mönster också, och vi har spelat in instruktionsfilmer till några av stickprojekten.

Sedan får jag börja handla, och jag kommer att använda våra lokala garnaffärer, bokhandlare och trävaruaffärer. Och så får jag efterlysa människor som vill vara med. Vi kommer att skicka ut paket i hela Bohuslän och Dalsland. Jag har tänkt att vi går ut i tidningen eller på radion och efterlyser.

Vad hoppas du att hösten ska innehålla?

Jag hoppas att vårt projekt ger många som sitter isolerade en stunds glädje, en lång stunds glädje. Det kommer att bli mycket jobb, men det kommer att vara värt det. Vi är tre kolleger i funktionsrättsgruppen, och vi får hjälpas åt. Förutom Ann-Marie är det Kicki Ståhl. Ingen av dem kan sticka!