Den här sjalen stickade min väninna Ita till mig för flera år sedan.
Så många timmars arbete bara för min skull!
Den passar extra bra när jag sitter hemma hos mina föräldrar och arbetar, för jag tycker ofta att det blir lite för kallt där. Utom när jag sitter precis bredvid någon av de underbara kakelugnarna, såklart.
Och så kan min mamma också använda den när jag inte är där.
Det finns massor av duktiga stickare i Lettland, där Ita bor, och som jag har förstått det stickar många uteslutande i ull. Den här sjalen är så underbart varm, och jag tycker så mycket om mönstret. Visst är det vackert?
Jag har bara skickat småsaker till Ita — och tagit med, för vi har gått till Frälsningsarméns högkvarter och levererat babykoftor, mössor och annat från både mig och andra när jag har varit där.
Och så får jag något så stort, något som är stickat bara till mig! Det är egentligen en helt otrolig present.
Jag har ju haft ”Fjärrvärme” som titel på många stickföredrag, och det här är verkligen fjärrvärme. Dessutom extra fin. Och på det viset extra varm.