Titta vad jag har fått!
Min faster som är vad som kallas japanolog, alltså Japan-kännare, var på Ellen Keys Strand och föreläste i somras. Då blev hon också bjuden till Östergötlands Ullspinneri, för det är så väldigt många japaner som kommer dit och som handlar garn därifrån, och ägarna ville visa det för min faster. Hon använder inte garn själv, men hon ville köpa en härva karamellgarn till mig, och när hon förklarade det för Ulla-Karin blev det en presentpåse med karamellgarnet OCH en grå och en naturvit härva också, för Ulla-Karin tyckte att jag måste få se ordentligt hur garnet är spunnet.
Guidningen tog två–tre timmar i anspråk, så nu vet min faster plötsligt massor: om korta och långa fibrer, och om gammaldags maskiner, och om det faktum att sådana här företag sällan syns i någon statistik därför att de räknas som för små, och om varför det är så svårt att ekologi-certifiera garn …
Jag tror minsann att jag måste åka dit själv snart. Är det någon som vill följa med?
Vad det ska bli av garnet?
Det får jag fundera på lite till. Det är så lätt hänt att det blir koftor och tröjor och västar av allt som dyker upp framför mig. Kanske borde jag försöka med något annat den här gången …
Vad man ska göra om man väldigt gärna hade velat höra min fasters föreläsning?
Det finns ganska många böcker att läsa — bland annat en om nio kvinnor i japansk historia och en om Tokyo.