Igår var jag ju i Nybro och berättade om hjälpstickning, och när jag förberedde det slog det mig igen hur rätt den allra första syföreningen träffade med mycket.
I slutet av en av de första texterna där arbetet beskrivs, ett brev från Emelie (vars hem var platsen där syföreningen samlades) till en väninna, står det:
"Våra arbeten äro hittills ullstrumpor och linnesöm."
Emelie Petersen, en av medlemmarna i den första svenska syföreningen. Bild lånad från mormor.se.
Den första syföreningen hade tagit som sitt uppdrag att arbeta för människor som hade det svårt, och de skulle stötta arbetet bland de människorna ekonomiskt OCH förse människorna med kläder som behövdes.
Ullstrumporna är det som behövs rent praktiskt och som en syförening kan ordna. Ullstrumpor är fortfarande något av det som det frågas mest efter i hjälpstickningsvärlden — till människor som är hemlösa eller på annat sätt utsatta i Sverige, till Östeuropa, till nyfödda i alla länder, till flyktingar i Syriens grannländer och i Sverige. Och ullstrumpor kan i det här sammanhanget också vara Yemenvästar, startpaket, virkade bläckfiskar, halsdukar, spädbarnsfiltar, koftor, mössor, vantar och handledsvärmare. Till exempel.
Linnesöm är det som människor som har pengar kan tänka sig att köpa — det som drar in de pengar som behövs för att allt arbete runt klädutdelningen (frakt till exempel) och resten av hjälparbetet ska fungera. Idag kan motsvarigheten till linnesöm vara pärlmuddar, tygkassar, specialväskor för stickningen, handgjorda armband och halsband som förknippas med hjälparbetet, handstöpta eller handdekorerade ljus, hembakat … och ibland fina ullstrumpor om det finns stödjare som är beredda att betala ordentligt för dem.
Varenda gång vi vill hjälpa till gäller det egentligen för oss att komma på både vad ullstrumporna i vårt arbete är och vad som är linnesömmen. Ibland kan något företag stå för linnesömmen genom att sponsra frakt, till exempel, men det kan vi inte räkna med.
När vi tänker på ullstrumporna får vi tänka: exakt vad är det som behövs där? Vi får fråga människor som vet, ta deras råd på allvar, ställa följdfrågor, kanske be dem att titta på exempel, sprida beskrivningar.
När vi tänker på linnesömmen får vi tänka: vad kan människor runtomkring oss tänkas vara intresserade av? Hur kan vi berätta om behoven så att de blir engagerade? Vill de köpa något av oss, eller är det bättre att bara sprida information? Hur ska vi visa vad vi gör, och i vilka sammanhang?
Påhittigheten behövs i allt vi gör som hjälpstickare.
Har ni några bra exempel på vad ullstrumpor är just nu, och vad som fungerar som linnesöm? Det vore roligt att höra både om vad som behövs och om vad som går bra på olika håll!