Har jag berättat att jag var i Prag över nyår?
Min kusin och jag delade rum med Miriam, som är fysiklärare och kommer från Wales. Vi hade stämt träff på flygplatsen, och sedan tror jag att det var tre timmar på en hel vecka när vi inte var tillsammans.
Så Miriam såg mig sticka ganska mycket, särskilt när vi var tvungna att vänta på det ena eller det andra och det inte fanns så mycket att göra.
När vi var i en annan stad för ett eller ett par år sedan stickade jag också, och hon började fråga en massa om garn och tekniker och vad man kan börja med. Nu hade hon stickat mössor till alla i familjen i julklapp — men hon hade inget med sig.
Det hade jag, som tur var, och vi la upp 40 maskor till en enkel tvåstickevante.
På nyårsaftonen var det dags att börja på tummen, och jag fick försöka förklara hur man plockar upp en maska i tråden mellan två. Har man inte någon färdig vante att titta på kan det vara lite krångligt att förstå hur det hela ska bli, till och med om man har en universitetsutbildning i matematik, och särskilt om instruktören inte kan alla orden på engelska … men till slut syntes en prydlig kil.
Var vi satt och stickade på nyårsafton? På ett slags restaurang där ganska många unga Pragbor hade karaokefest — så vi var verkligen udda fåglar. Dessutom satt vi nära entrén, och alla lämnade dörren öppen när de skulle gå ut och röka, så vi satt i konstant drag och värmde upp oss genom att springa och stänga den.
Hursomhelst, jag försökte förstås skicka med Miriam hennes halvfärdiga vante hem, men hon ville inte ta mina stickor och inte så mycket garn heller.
För ett par veckor sedan kom den bild som ligger överst i det här inlägget. Med det här lilla meddelandet:
"Quite how I made the thumb I do not know but it suddenly seemed to make sense in my head so I kept going and this is what came out!"
Och idag kom den här bilden:
Nu hade ju tummiraklet inträffat igen, och såhär förklarar Miriam det:
"How I finished it was when I was done increasing as I remembered you telling me I then just did the middle until it was long enough for the thumb. I don't like to cut yarn so I made up a way of crocheting down the thumb seam that meant I could continue without cutting. I then carried on from there until it was long enough for my longest finger then researched ways to get smooth decreases. Something like: *k2,k2tog*, *p*, *k,k2tog*, *p*,*k2tog* then crocheted down the seam."
Alltså ett slags vantvariant av Femtimmarskoftans ärmsöm. Gissa om jag är lite stolt över min "elev"!