Bilden av treåringen på stranden i Turkiet spreds över världen igår och fick många att reagera. Man kunde verkligen önska att det inte skulle ha behövt gå så långt, och man kan fundera över publiceringen. En mamma och två små pojkar drunknade — pappan ser den ene sonen bli en symbol för hela flyktingkatastrofen, plötsligt finns det hur mycket resurser som helst till publicering och uppmärksamhet, och han kan aldrig få sin familj tillbaka.
Men det finns fortfarande så många barn som är på flykt levande, och dem får vi inte glömma bort.
Hanna och hennes volontärvänner på Leros här till dem som fortsätter arbeta. Och Malin i Ystad fick klartecken från Kristoffer som ordnar en container till Leros, så nu går det bra att skicka paket till henne fram till den 9:e — titta noga på listan!
Den första delen av Hannas insamling, den där man kunde posta paket till hennes mamma, är avslutad — nu är mamma på väg till Grekland. Fram till avresan var det ganska hektiskt. Häromdagen fick Hanna ett meddelande från henne:
184, det är väldigt många.
Och det var bara en dags paketöppning.
Sammanlagt hann det, mellan Hannas upprop och mamma Sylvias avresedatum, komma …
… 609 mössor!
Helt otroligt!
Och dessutom tyg till ganska många fler. Hanna syr ju mössor i jersey och trikå.
Är det någon som känner igen någon av sina mössor här i den stora mössalladen?
Sylvia packat dem i tre stora lådor som reste till Grekland samtidigt som hon själv. Flygbolaget som hon reste med var tyvärr inte ett av dem som tillåter extrabagage om man har med kläder och annat till flyktingar, så det fick bli en fraktfirma.
Fram till början av nästa vecka går det alltså att posta paket till Malin i Ystad, och fram till mitten av nästa vecka går det att lämna saker hos henne. Vi hoppas såklart att det också dyker upp nya bra sätt att hjälpa till. Glöm inte att höra med kommunen eller den lokala Röda Korskretsen om huruvida det är flyktingar på ingång och hur de ska få höstkläder och vinterkläder — det kommer antagligen att uppstå behov här i Sverige med.