I Örebro finns det sedan några år ett hjälpstickningscafé där Inger ser till att alla är välkomna. Eftersom Inger har arbetat på studieförbundet Bilda gissade jag att det kunde vara lite extra intressant för oss allihop att få veta hur hon har arrangerat det hela, så jag bad henne att svara på några frågor. Tusen tack för att du gjorde det, Inger — här finns inspiration som kan passa i många sammanhang tror jag!
Vid varje träff är det en liten utställning med det som har tillverkats sedan sist. Foto: Inger Öhrn
Inger, ett stickcafé i Örebro med hjälpstickning som inriktning — hur kommer det sig?
En lång historia. Jag har via Bilda arbetat med att arrangera stickcafé sedan 2005. Efter en tid upptäckte jag att många stickerskor hade stickat färdigt till sig själva, men ville fortsätta att sticka. På något sätt hittade jag Hjälpstickan och Ulrica Loeb och inbjöd henne till ett arrangemang för att berätta om sin idé .
Efter det startade en lokal Hjälpstickan här i Örebro. I min församling startade vi något som vi kallade solidaritetsstickning på kvällstid. Vi stickade halsdukar, sjalar, sockor och vantar och lämnade till vår lokala Hjälpstickan som lämnade vidare till Ria Dorkas och till Frälsningsarméns härbärge här i Örebro.
Det var kanske början till det hela.
När boken Kärlek, nål och tråd kom blev den ytterligare en inspiration för fortsatt arbete. Jag hade tidigare studerat syföreningarnas historia och insett att detta var en arbete med stor betydelse ur flera perspektiv. Vikten av att göra något med sina händer, känslan av att vara behövd, möjligheten att ge av sin kunskap och glädjen av att mötas gör något gott med oss.
Dina härliga uppföljare Värma en liten och Restvärme utvecklade vårt arbete till att bli Sticka & skicka som vi kallar våra träffar idag. Även om jag idag är pensionär så fortsätter samarbetet nära studieförbundet Bilda.
Kofta, sockor och boken som har gett namn åt gruppen. Foto: Inger Öhrn
Var och hur ofta ses ni?
Idag träffas vi i Hagakyrkan, och vi ses varannan vecka, numera på förmiddagstid.
Arbetar ni bara när ni ses, eller händer det mesta inemellan?
Mycket arbete sker mellan våra träffar. Det finns kvinnor som av olika anledningar inte finns med vid träffarna men som stickar hemma och lämnar in till kyrkan via någon av de andra deltagarna. Vid varje träff lägger vi fram och tittar på de som är klart, för att synliggöra allt vackert som görs.
Vilka arbetar ni för?
Det är blandat. Vi stickar fortfarande till Hjälpstickan lokalt. Men vi följer också bloggen i Hemmets Journal (den här alltså — Annas kommentar) och hakar på de olika projekt som sker där (här 🙂 — Annas kommentar), vi har skickat till PMU, till Slättmissionens Hjälpande Hand och till Human Bridge. Vi har varit på studiebesök till Karlskoga och träffat Soheila Fors och lämnat sjalar och annat till kvinnorna i det projeket. Men nu har vi också pratat om att våra asylsökande vänner kan behöva lite värme i form av våra stickade plagg men också mänsklig värme.
Vilka är det som kommer för att vara med?
Än så länge är det bara kvinnor, och eftersom det är på dagtid så är vi alla daglediga av ena eller andra orsaken. Det är kvinnor som brukar gå till kyrkan och kvinnor som kommer bara för att vara med i denna aktivitet. En härlig blandning av stickerskor som berikar tillvaron på olika sätt.
Några modeller som gruppen i Hagakyrkan tycker om: diagonalstickad filt, sicksackhjälm, Två trådändars lilla kofta och spiralsockor. Foto: Inger Öhrn
Vad tycker ni är roligast att göra?
Vi har stickat Yemenvästen, Slättmissionens babytröja, Två trådändars lilla kofta, Hjärtefilten, Pyttipannasjalen och mycket annat. Vi har gjort många babypaket enligt listan hos Human Bridge.
Vad brukar ni tala om medan ni arbetar?
Vi början alltid varje träff med en presentationsrunda. Vi början kunna våra namn nu, men det finns en finess i att alla får säja något inledningsvis. Vi brukar säga våra namn plus något mer, exempelvis en färg eller blomma som vi gillar. Efter det lite kort info om det finns något — sedan flyter samtalet. Det kan handla om något sticktekniskt eller någon som läst något som här till vår område.
Vid fikat har vi alltid en reflektionsrunda utifrån lite ordkort. När jag startade solidaritetsstickning så tyckte jag det var viktigt att solidariteten inte bara hamnade i händerna utan också i huvudet och hjärtat. Så jag letade fram några ord som hörde samman med idé om solidaritetsstickningen, till exempel medmänniska, utsatt, diakoni, gemenskap. Vid fikat drar vi ett kort och det ord som står på kortet får vi alla fundera en stund på och så berättar var och en sina tankar utifrån det ordet. Här finns möjlighet att göra sin röst hörd men om man inte har något att säga så finns också möjligheten att säga "pass". Det brukar vara en mycket givande stund.
Set med kofta eller väst och så mössa och sockor eller tossor. Foto: Inger Öhrn
Har ni några särskilda planer för den här höstterminen?
Det är flera som vill vara med men som inte stickar. Därför har vi börjat prata om att även plocka fram en symaskin för att möjliggöra för fler att vara med i hantverksgemenskapen. Dessutom har det alldeles nyss öppnat ett asylboende inte så långt från oss, så kanhända blir det något där.
Den här veckan la ni in ett extra tillfälle, en lördagsförmiddag — hur gick det?
Så där … Vi hade en kreativ vecka i församlingen där vi i Sticka & skicka hade gjort en utställning om vår aktivitet och på lördagen skulle man få pröva på. Det var många olika aktiviteter under lördagen, så det blev mest så att jag ingick i utställningen.
Du har ju arbetat för Bilda — har du någon hälsning från studieförbundet till den som funderar på att starta hjälpstickningscafé eller kanske stick-och-språk-café någon annanstans i Sverige?
I vår verksamhet har vi haft god hjälp av studieförbundet Bilda när det gäller studieböcker, marknadsföring och inspiration. Denna hösten startade med en inspirationsträff arrangerad av Bilda och Hagakyrkan för Sticka & skicka-grupper här i Örebro, en möjlighet att träffa andra grupper, dela erfarenheter och på eftermiddagen hade vi besök från Human Bridge som berättade om sin verksamhet. Vid denna träff var vi fem olika grupper representerade, och det blev verkligen en inspirationsdag.
***
Tack Inger! Och inbjudan gäller förstås alla: kom och var med på torsdagar klockan tio — läs mer i Hagakyrkans kalender!