I Bourgogne i Frankrike bor en ungersk familj som jag brukar träffa varje gång jag är där: Ferenc, Orsi och deras tre döttrar.
Den här veckan är Ferenc och mellandottern Bori i Ungern, och Orsi skrev på Facebook igår och berättade om det som händer där:
I väntan på nästa del av resan. Foto: Borbala Kriza
Kära vänner, om ni är i Budapest av någon anledning, ta er till Keleti. Ferenc, Bori och våra vänner är där tillsammans med många andra. Sätt er ner, lek, prata med människorna. Över 1000 flyktingar kommer till Ungern varje dag nu. Massor av familjer med barn …
Bori (näst längst till höger) tillsammans med några av de barn som väntar. Foto: Borbala Kriza
Foto: Borbala Kriza
Igår när Ferenc ringde mig kunde han först inte få fram något för att han grät så mycket. Han sa att det är omöjligt att tro sina ögon. Han sa att han aldrig har sett något som liknar det här. Tusentals människor i parkerna, på stationen, överallt. Många, många av dem är familjer med småbarn, och allt som de har ryms i en enda plastkasse. Vad finns det för lösning nu?
De flesta vill naturligtvis fortsätta sin resa — till Storbritannien, till Tyskland, till Frankrike, till Sverige … Men de har ingenting. De har fastnat här. Alla väntar, men om man frågar dem vad de väntar på säger de att de bara väntar.
Det finns hjälporganisationer och andra organisationer men också enskilda, människor som vill göra gott, som är där bara för att försöka göra något. Inget är särskilt organiserat … Saken är den att alla de som reser genom Grekland, Makedonien och Serbien måste ta sig via Ungern för att komma vidare. Det kommer tusentals fler under de närmaste dagarna.
Ferenc och Bori och Boris vänner bestämde sig för att bara vara där, sitta tillsammans med människorna, prata, leka, bara vara där. De stannade till midnatt igår. Ingen av flyktingarna bad om något alls. De bara berättade vad som hade hänt. Till slut var det en familj från Afghanistan som bjöd på en flaska Cola, och då var det omöjligt att tacka nej …
***
UNHCR, FN:s flyktingorgan, är en av de organisationer som är på plats i Budapest. Det finns mycket att läsa på UNHCR:s webbplats, och dessutom är det enkelt att skicka en gåva eller bli månadsgivare. För oss som inte kan sätta oss ner på Keleti kan det vara ett sätt att göra åtminstone något.