Det var närapå något magiskt med de tjugo Junior-nystanen som kom med posten från Kalle på Järbo i höstas när jag skulle sticka Två trådändars lilla kofta — de har räckt till så mycket! Jag stickade tre gröna koftor, skickade några nystan till Ann-Christin och Annika som stickade sex koftor och en mössa, fortsatte själv med tre …
… och till slut var det två små mindre-än-halva nystan kvar.
(Det är nästan sant: jag håller på med det sista lila nystanet nu. Det har kört fast lite grann, men snart ska ni få se!)
De där snuttarna och en vit pyttesnutt som har legat i mitt fönster länge räckte precis till den här lilla västen.
Egentligen hade jag bara tänkt göra ränder med några räta varv från avigsidan på oket, men så kom jag att tänka på Easy Peasy Beanie-ränderna och blev tvungen att prova. Såhär i efterhand tror jag att det hade varit bättre att göra dem på hela oket och att öka på antalet varv på oket för att kompensera för att ränderna liksom drar ihop sig. Men — det var ett experiment!
Den som tittar närmare ser en miss i halskanten. Den upptäckte jag alldeles för sent …
Easy Peasy-ränderna är i alla fall enkla att få till. Raglanmaskorna stickas hela tiden räta från rätsidan och aviga från avigsidan, och kantmaskorna räta, men annars är varvsekvensen såhär: r, a, r, r, a, r, r, a, r. Det är alltså slätstickning som vänds omväxlande inåt och utåt.
Och de fina knapparna har min kollega Åsa och jag letat upp i hennes stora skattkista, förlåt, knapplåda.
P.S. Annika och Ann-Christin tyckte också att Junior-garnet var ovanligt drygt. Till en kofta går det åt mindre än ett och ett halvt nystan. Västen med knappar isydda väger exakt 50 gram. Tur att jag hade den lilla vita snutten, eller hur? För det gick precis jämnt upp! D.S.