Carol skickade ett tips häromdagen: ett slags halsduksrörelse.
Det verkar som om människor i olika delar av världen där det är kallt har kommit på ungefär samma idé: att knyta fast handgjorda halsdukar runt lyktstolpar och träd så att den som fryser ska kunna ta en. Det sitter små lappar på, till exempel med den här texten: "Jag är inte borttappad! Om du fryser, ta mig — och gör något bra för en annan människa idag."
Jag läste om det här (och har lånat bilderna från samma ställe).
De bilder som har flugit runt på bloggar och Facebook de senaste dagarna verkar komma från USA, Kanada och Norge. Att de har samlats ihop beror på att ett par i Wilmington skrev om fenomenet på Reddit.
Och så kanske vi tycker att det regnar för mycket här i Sverige den här vintern, så att halsdukar som hängde utomhus skulle se tråkiga ut direkt och inte bli nerplockade för att de var så blöta.
Men finns det något motsvarande som vi kan göra?
Ha med ett par extra vantar när vi går ut, och om vi får syn på någon som sitter på gatan, ge bort dem?
Fråga om en granne som har klagat över är så många som tigger på vägen till arbetet vill ha några par sockor att dela ut?
Lämna eller skicka lite till Hjälpstickan?
Såhär berättar dess grundare Ulrica om en ovanligt snabb värmeförmedling häromdagen:
Häromdagen skulle jag gå kurs på Litet nystan [en garnaffär i Stockholm, Annas anm] och hämta inlämnade bidrag.Jag går runt, kikar på garn, klämmer och kramar och småpratar med personalen.En ung romsk kvinna kommer in, hon hejar och går runt i butiken en stund.Jag tänker stilla att hon nog värmer sig lite. Hon lämnar butiken med ett hej då.
Ungefär 10 minuter innan stängning kommer kvinnan igen. Karin hejar igen och kvinnan säger på något språk att hon bara vill värma sig lite. Det förstår man, för hon vrider sina händer och pekar på sina fötter.
Karin nickar och säger wait a minute.
Här tänker Karin snabbare än jag, för Karin kilar in på lagret och då går Liljeholmens upp de inlämnade bidragen!
Efter en kort stund kommer Karin ut och ber kvinnan följa med in på lagret. Där väljer hon några passande värmande bidrag från Hjälpstickans stickerskor och lämnar butiken med en kasse.
Där gick våra bidrag direkt till någon som behövde, och det är precis så våra bidrag ska användas. Tack Karin för att du är så kvicktänkt och har ett så varmt hjärta.
Det går att göra något, eller hur? I stunden är det medmänsklighet och lite värme vi kan ge, och det kan vi nästan alltid ge. De stora förändringarna i samhället får vi fortsätta arbeta med.