
Ni som har läst Kyrkkaffebloggen ett tag kommer kanske ihåg Kathrin, min volontärkollega under ett par veckor i Brasilien för ett par år sedan. (Det var jag som var där i bara två veckor — egentligen är det bättre att stanna längre, och det gjorde Kathrin.)
När vi inte arbetade med barnen i skolan och på fritidsgården eller var med på de tre bönerna varje dag i kyrkan eller kapellet hann vi prata en hel del, och Kathrin blev inspirerad av mina stickprojekt (jag hade just uppfunnit Gare de Lyon-västen och testade den beskrivning jag hade skrivit för att se så att den fungerade) och satte igång själv. Jag fick visa hennes första virkade mössa och en väst som vi stickade tillsammans. Och så lämnade jag en Treochenhalvtimmesväst och en mössa kvar när jag åkte hem — för att hon skulle ha dem som mall och kunna fortsätta sticka.
Kathrin kom också hem, fast till Tyskland, och hon berättade om Slättmissionens Hjälpande Hand för några av sina vänner, och förra vintern kom den första sändningen till Romlycke med tysk avsändare. Ganska säkert finns det tyska organisationer som mer än gärna skulle ta emot de fina sakerna, men Kathrin säger att hon tycker att det är roligt att ha något lite annorlunda att arbeta för och berätta om.

Häromdagen kom det en hel massa nya bilder, och såhär skrev hon:
Manche von euch wissen über das Projekt Bescheid, die meisten jedoch nicht. Deshalb auch an dieser Stelle mal der Hinweis: Wenn ihr begabte Omas, Mütter, Schwestern oder Freundinnen habt oder selbst gerne strickt oder häkelt und Lust darauf habt, anderen mit eurem Talent zu helfen, meldet euch unverbindlich bei mir. Ich lass euch dann alle Informationen über das Projekt zukommen.

Igår skickade vi ytterligare ett paket med stickade och virkade barnkläder till Sverige, till Slättmissionens Hjälpande Hand, som kommer att dela ut dem bland annat till behövande romer i Rumänien. Från början samlade vi in enbart handgjorda barnkläder, men nu har vi talat med Slättmissionens Hjälpande Hand och tar också emot begagnade barnkläder som ges vidare.
Underbart! 😀