Nallar i Växjö

Nallen Magnus Gabriel, nu med släktingar i Växjö. Foto: Daniel Bäckrud
Nallen Magnus Gabriel, nu med släktingar i Växjö. Foto: Daniel Bäckrud

Igår fick jag ett brev som gjorde mig så väldigt glad. Jag delar med mig:

Hej Anna,

för mindre än ett år sedan var jag och lyssnade på dig på en kvinnofrukost på Johanneskyrkan i Växjö. 

Du (…) pratade bland annat om en härlig kvinna som jag dessvärre gömt namnet på.

Jag köpte några böcker av dig, bland annat Värma varandra, där nallen Magnus Gabriel är med. Min gammelfaster Johanna i Köpenhamn stickade sådana nallar och jag älskade dem.

Läste i din bok att Röda korset i Lidköping hade stickat nallar och skänkt till ambulansen.

Eftersom jag är ordförande i en internationell rödakorsförening som heter Kolombinas (vilket betyder små duvor)  i Växjö, tyckte jag att  vi kunde göra likadant.

Jag kontaktade ambulansen i Växjö som sa ja tack med glädje. Vi började sticka och satte målet till 50 nallar. Sedan pratade jag med två andra rödakorskretsar i Växjö samt med goda vänner, och alla tycker att det är kul. För närvarande har vi ungefär det dubbla antalet nallar.  

På tisdag den 18 juni kl. 14.00 har vi stor ”nalleöverlämning” i Växjö! Alla som har varit med och stickat bjuds på fika på Kupans café på Arabygatan, och det kommer två från ambulansen som tar emot nallarna. De kommer också att berätta lite om sitt jobb och förhoppningsvis får vi en förevisning av ambulansen också.

Det är tack vare dig och din fina bok som detta blev av, så jag tänkte att jag ville berätta det för dig!

Hälsningar,

Vibeke

Ja, ni förstår, eller hur? Själv läste jag om Majly och hennes vänner i Lindköping i ett reportage som en god vän hade sparat åt mig från en veckotidning. Eftersom Majly är ett så pass ovanligt namn var det ganska enkelt att hitta hennes telefonnummer och ringa och be om en intervju. Goda idéer är till för att spridas! Tusen tack till Kolumbinas & co!

4 reaktioner på ”Nallar i Växjö”

  1. Vilken härlig berättelse. Jag blir glad i hela mej när jag läser.
    Det finns så mycket man kan göra.
    För många år sedan stickade jag lite gosedjur och var upp och lämnade på lasarettet där jag bor. Dessa gosar skulle delas ut till de små barn som strålbehandlades för cancer. Hmmm…….kanske något att ta upp igen.
    Man behöver lite ny inspiration för att komma ihåg gamla saker ibland.

  2. Carol Thuresson

    Så härligt Vibeke och Växjö! Trygghet att få krama mitt i smärta och rädsla. Underbar idé och initiativ!

  3. Birgitta Elfsson

    Underbara Vibeke!
    Du är dig verkligen lik!! Hittar alltid på att göra något gott för de som har det svårt. Bravo – och STOR STOR kram.

  4. Pingback: Mer om nallarna i Växjö | Kyrkkaffe

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.