Räck upp handen, alla som tycker att det är svårt att förstå exakt vad det är som gör att inbördeskriget i Kongo bara fortsätter och fortsätter.
En liten uppenbarelse fick jag när jag läste en debattartikel i Svenska Dagbladet häromdagen. Den bygger på en FN-rapport:
FN har i en ny rapport åter riktat uppmärksamhet mot Rwandas roll i Kongo-konflikten som sedan 1990-talet har krävt över 5 miljoner människoliv. Den här gången handlar det om landets stöd till rebellgruppen M23 som opererar i den östra delen av Kongo. FN pekar på truppbidrag, vapenleveranser och politiskt stöd till rebellerna. Sex medlemmar av M23 och dess allierade reser trots sanktioner regelbundet till Rwanda och Uganda. I rapporten beskrivs hur rekryteringen av barnsoldater till M23 har ökat. Rwanda knyts i FN-rapporten också till de konfliktmineraler som finansierar kriget i östra Kongo.
(…)
FN:s tidigare rapportör om sexuellt våld mot kvinnor, Margot Wallström, har rest i östra Kongo och återvänt med fasansfulla historier. Hennes vittnesmål gör det än viktigare att omvärlden talar klarspråk. Sverige, Holland och Storbritannien har reagerat genom att stoppa bistånd till Rwanda. (…)
Kongos regering har visat sig vara oförmögen att skydda sin befolkning från övergrepp. Trots flerårig närvaro har inte heller omvärlden kunnat bistå. FN diskuterar en ny fredsstyrka i området och säkerhetsrådet har uppmanat parterna, särskilt M23, att släppa in humanitära organisationer.
När vi var i Rom vid nyår fick vi höra en del om ett ekumeniskt möte för unga vuxna i Rwandas huvudstad Kigali i höstas. I nästa andetag kom berättelsen om Denis Mukwege och allt han gör trots alla hot. Två väldigt hoppfulla glimtar mitt i allt det obegripliga … och två möjligheter för oss att stötta det som är bra och som kan leda till en positiv utveckling i både Rwanda och Kongo.
Uppdatering: Eva påminner om boken De glömda kvinnornas röst. Det gör hon ju rätt i. Läs den!
Tyckte själv att jag lärde mycket när jag läste Birger Thuresons bok. Han skrev ju en del bakgrund där även om den mest handlar om kvinnornas situation.
Jag är ofta lite tveksam till bojkotter eller indragna bistånd i sådana här lägen, men tycker ändå det är bra att det sker mot Rwanda når de nu faktiskt lägger sig i ett ANNAT land.
(Se’n saknar jag fortfarande Kongo ”på agendan” ofta. Särskilt nu när alla förfasats SÅ över våldtäkten i Indien. Med all rätt givetvis, men liknande händer ju i Konga varenda dag!)
SÅ heter den ja!
Tack Anna, det var lite ”hjärnsläpp” här i morse:)
Det ska jag verkligen göra! Finns här i bokhyllan redan. Och så har jag styrt om mitt månadsstöd till PMU så att det går till Kongoarbetet. Känns så viktigt nu då man hört mer om Mukwege och arbetet där.
Du hade ett upprop om broderigarn till Panzi nån gång under året Anna. Ska leta upp det och skicka en sändning.
Jag håller med dej Eva: nu borde ju strålkastarljuset även få falla på det makabra som händer i Kongo i stoor skala!! Tyckte en av skyltarna i demonstrationståget i Inden var klockren: REAL MEN DON´T RAPE! Detta borde inpräntas överallt, särskilt i Kongo!!