Idag är det Skärtorsdag, och i kyrkor i hela världen tvättas det fötter.
Det är en lite pinsam tradition, eller hur? Att ta av sig strumpor och skor som man har gått omkring i åtminstone halva dagen och låta någon annan ta hand om arbetet att tvätta fötterna.
Och det är ju poängen: Petrus, en av de första som fick sina fötter tvättade den första Skärtorsdagen, tyckte också att det var oerhört pinsamt och protesterade högljutt (i hans fall var det kanske vägdamm snarare än instängda strumpor som gjorde det hela lite äckligt). Tills han förstod poängen.
En av Skärtorsdagsliturgins texter borde vara en av hela kyrkans viktigaste texter också: Ubi Caritas et Amor, Deus ibi est — Där barmhärtighet och kärlek bor, där är Gud.
Här är en av de vackraste tonsättningarna jag har hört av de orden: