Mer fina saker till Sukuta

Det kommer fina bilder av bidrag till Sukuta-insamlingen hela tiden nu, så jag skyndar mig att dela med mig!

Ylva har skickat en bild av två västar och sex rätstickade sicksackhjälmar som hon har blivit klar med och snart ska posta till Slättmissionens Hjälpande Hand. Det är modeller som många arbetade med redan förra sommaren, när vi satte igång Värma liten, så de känns nästan lite klassiska nu — beskrivningen till västen hittar man här, beskrivningen till hjälmen här.

Underbart med de starka färgerna, Ylva — de kommer att bli poppis tror jag.

Jag har fastnat för samma västmodell själv, för i påskas upptäckte jag att jag hade memorerat hela mönstret, och då går det bra att sticka lite i taget på lokalbussarna som jag åker med varje dag när jag är hemma i Malmö.

Trådfästandet, som inte känns lika självklart att utföra på bussen, har dröjt ett tag, men när jag hade semester i mitten av juli tog jag med mig hela högen av färdigstickade västar och gjorde slag i saken.

Jag har stickat västar till en massa goda vänners nyfödda det senaste året — Astrid, Agnes och Elin hör till de senaste — men några till Sukuta har det också blivit.

När jag var på bokmässan i London i mars gick jag förbi en second hand-affär (det goda ändamålet var ett hospice någonstans i storstaden, och det vore ju konstigt att inte vilja stötta en sådan sak) som hade en stor garnhylla med kanske tre sorters garner i riktigt många färger. En av sorterna var ett akrylgarn som passade bra till stickor nummer 6, och som tur var fanns det också ett par sådana stickor i en burk i butiken. Tur att garn inte väger så mycket — jag tog med mig flera nystan hem! Ett hekto var alldeles lagom till en väst, och det var ett underbart garn att sticka med (jag vet att det finns många som avskyr akryl, men det var faktiskt just underbart, tjockt och mjukt och liksom väldigt stabilt).

Den lila västen är ett av resultaten.

Och så var det förstås roligt att minnas veckan i London när jag satt där på lokalbussarna i Malmö och stickade.Easy Peasy Beanies med koft- och västsällskap från Astrid.

En som har varit mycket flitigare än jag är Astrid — inte mindre än tretton koftor med tillhörande mössor har hon hunnit med. Imponerande, eller hur? Samma modell som Ylva och jag, både med och utan ärmar. Och så den mössa som fick behålla sitt originalnamn och kallas Easy Peasy Beanie.