Jag kunde ju inte låta bli att köpa lite garn i Alagoinhas. Fastän det bara fanns akryl av kanske värsta sorten — den som knarrar när man stickar.
Den här västen och mössan blev kvar där, som mall för Kathrin som gjorde ökningar för första gången i sitt liv och tyckte att hon behövde något att titta på så att allt skulle bli rätt. Och som lovade att försöka sig på en matchande Elvismössa. Hon har lite mer garn än vad jag hade, så hennes mössa kommer nog att bli lite mer funktionell än den här närmast-kalott-varianten.
Vi ska försöka ses i oktober när jag ändå är i Tyskland, och sedan åker detta lilla set med resten ner till Gambia. Hurra!