Inte bara i Kongo

Förra veckan var Margot Wallström på besök på Lunds universitet och höll ett föredrag om sexuellt våld mot kvinnor. Min väninna Maria var där, så jag bad henne att berätta — för jag vet att många av er som engagerade er i Värma liten förra sommaren har fortsatt att engagera er för kvinnorna i Kongo. Tack, Margot och Maria!

***

Att bryta tystnaden om sexuellt våld i konflikt

När Margot Wallström öppnade sin e-post under sin tid som FN:s generalsekreterares särskilda sändebud väntade varje morgon en rad mejl med berättelser om sexuellt våld i olika konflikter världen över.

I Kongo-Kinshasa känner sig inte kvinnor säkra ens i sina hem eller i sin egen säng, när det blir natt och mörkt.

I Sarajevo möter en kvinna ibland en av förövarna på gatan eller på banken och han brukar då flina mot henne.

Berättelserna är viktiga för Margot Wallström: ”Jag har lovat dessa kvinnor en sak, och det är att ta med mig deras röster till FN:s säkerhetsråd”.

Under sin föreläsning vid Lunds universitet berättade Margot Wallström hur sexuellt våld inte bara stympar offren fysiskt och psykiskt, utan även slår sönder hela samhällen. Dessutom skambeläggs kvinnorna, vilket gör det svårt för dem att träda fram och tala om övergreppen. Det är därför viktigt att det finns institutioner och ledare som arbetar för att göra samhällen mer känsliga för dessa frågor. Inte minst religiösa ledare har ett ansvar att inte föra skammen vidare lokalt.

Lika viktigt som det är att ta hand om de överlevande offren är det också att se till att de som kränker, förövarna, inte går ostraffade. Wallström berättade att i Krigstribunalen för forna Jugoslavien i Haag, ställde sig flera serbiska soldater helt oförstående till anklagelserna om massvåldtäkter av muslimska kvinnor.

”Men vi kunde ju ha dödat dem!” sa en av dem till sitt försvar.

Sexuellt våld i väpnad konflikt anses ofta som något ofrånkomligt. I alla tider har det förekommit våldtäkter i krig. I vissa fall uppmanar aktivt befälhavare sina mannar att våldta kvinnor och barn som en del i krigsstrategin eller den etniska resningen, som på Balkan. I andra fall är våldtäkterna en del av belöningssystemet för soldaterna.

Margot Wallström betonar att sexuellt våld i konflikt varken är kulturellt eller sexuellt. Det är kriminellt och bör hanteras som sådant. Det ska inte få finnas straffrihet eller amnesti för förövarna. Precis som det är förbjudet att desertera, påpekar Wallström, ska varje soldat veta att sexuellt våld är oacceptabelt.

I FN:s resolution 1960, som Margot Wallström varit med att arbeta fram, betonas därför verktyg för att övervaka och rapportera om brotten samt sanktioner mot individer och väpnade grupper. I varje konflikt måste nu frågan ställas om det förekommer våldtäkter och listor på förövares namn upprättas för att skambelägga dem och förhindra nya brott. Dessutom skall säkerhetsrådet regelbundet inhämta synpunkter från kvinnor som drabbats av sexuellt våld samt olika kvinnoorganisationer.

I sina tal i FN:s säkerhetsråd berättade Wallström alltid en utvald historia som kommit henne till del, detta för att hon ville att de drabbade kvinnornas röster skulle bli hörda och ihågkomna. Hon vill dock inte se dem som offer utan snarare som överlevare. Trots det svåra de varit med om är kvinnorna ändå samhällets stöttepelare. Wallström ser därmed sin egen uppgift:

”Jag lever i trygghet och säkerhet, men de här kvinnorna lever med svåra erfarenheter och hot varje dag. Deras berättelser ger oss ett ansvar, och det måste vi mobilisera.”

Läs mer om FN:s arbete för att bekämpa sexuellt våld i konflikt här.

Maria Småberg, historiker och freds- och konfliktvetare vid Lunds universitet