En fin kväll i Vimmerby — och tå-upp-sockor enligt Anette

Nu sitter jag på tåget tillbaka hemåt (jag var enda passagerare på 06.15-bussen från Vimmerby till Mariannelund — tack Kalmar Länstrafik som körde ändå!) och är glad för gårdagskvällen hos Annicha och Tove. De hade tagit emot anmälningar till kvällen, så de visste hur många som skulle komma och hade kunnat planera både stolarna och fikat. Eftersom de hade mycket att göra i butiken hade Annichas mamma bakat gifflarna (ur Bästa bullarna, fast med aprikosmarmelad istället för apelsinmarmelad som fyllning — det kan rekommenderas!) och Toves mamma hade bakat hallongrottor och mockarutor. Annicha hade dukat med sin finaste kaffeservis. Då känner man sig mycket välkommen!

En del hade med sig stickningar — jag tror att jag räknade till tre sockstickningar, och så var det en Aran-tröja och en halsduk och lite annat — och några som inte hade med sig något hjälpte mig att sy ihop mössor och en kofta som jag hade tagit med ifall det skulle bli mindre föredrag och mer vanligt stickcafé. Nu blev det så att jag pratade nästan hela tiden i alla fall … för jag hade med mig hjälpstickningsbilderna, och vi blev nog ganska inspirerade av dem allihop! Jag hann inte ens packa upp kameran, så jag lånar Anettes bilder istället.

Vi började med Mormor, såklart, och sedan tittade vi på Ulrica och Val och de finska mjukisbona och Lapphexornas babytäcken och och Soilis tågsockor och Yemenvästen och Femtimmarskoftan och Treochenhalvtimmes-västen och Värma liten och en massa andra idéer och projekt från nästan hela världen. Det blev lite idéutbyte runt borden också — Anette erbjöd sig att visa hur man stickar raggsockor från tårna och upp (och bjuder alla intresserade på bildbeskrivning här — hon har stickat 22 par hittills i vinter, och alla används flitigt, ett par var till och med på plats i bokhandeln på hennes väninnas fötter!), och en amigurumivirkare träffade minst en som ville lära sig, och en deltagare sa att hon just hade börjat och hade som mål att sticka jämnt, och en annan sa att hon hade kommit därför att hon ville lära sig. Något av det finaste var att höra om en pappa, född 1907, som hade lärt sin dotter att sticka. Vilken pappa, eller hur? Han mindes det han hade lärt sig i syslöjden och förde den kunskapen vidare.

Tack allihop, och särskilt Annicha och Tove förstås, för en osannolikt rolig kväll — får man ha en sådan ibland så kan man leva länge!