Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Loki

Om svälten i Afrika och Jemen för dig som vill berätta för andra

Trots många varningssignaler under lång tid har läget bara blivit värre och värre för befolkningen i flera afrikanska länder och i Jemen. Torka är en av orsakerna, men inte den enda. Nu kallar flera stora hjälporganisationer situationen för en humanitär katastrof.

Rift Valley, Kenya. Foto: KeA Arnlund (och observera: bilden är inte arrangerad)

Det har skrivits och talats förhållandevis lite om detta i svenska medier med tanke på hur många människor det drabbar och hur stora de drabbade områdena är, men det finns förstås hur mycket information som helst att tillgå egentligen, inte minst på engelska. Här är ett urval artiklar och filmer (litet och i stort sett slumpartat) från olika håll.

Jag hoppas att ni som läser Ett varv till-bloggen vill berätta för andra om vad det är som pågår. På arbetsplatsen, på stickcaféet, bland föräldrar som har barn på samma skola, på kyrkkaffet …?

Här är en artikel där Oxfam redogör för vad svält är och där man kan se på en karta vilka områden som är värst drabbade.

Här är en sammanfattning av läget i Kenya, Etiopien, Eritrea och Sydsudan från samma organisation:

Och en Oxfam-film (en månad gammal) om läget i Sydsudan:

Unicef rapporterar också från Sydsudan:

Svenska Unicef publicerade den här filmen för fem månader sedan:

Oxfam om läget i regionen:

Unicef om läget i alla de fyra drabbade regionerna:

Diakonia publicerade den här filmen från Somalia för en månad sedan (och en del av er har redan sett den här på bloggen):

Och här berättar Laurent Bukera, FN-organet World Food Programmes ledare i Somalia, om vad han och hans medarbetare ser och gör:

Erikshjälpen publicerade den här filmen för två veckor sedan:

Caritas gör hela sin fasteinsamling för katastrofhjälp till Sydsudan.

Barnmissionen (tidigare Skandinaviska Barnmissionen) arbetar med akutmatpaket i Rift Valley i Kenya. KeA och Birgitta Arnlund är på väg hem till Sverige, men förra veckan berättade de här på bloggen om en rekognosceringstur och om hur matutdelningen skulle sättas igång.

Svenska kyrkans internationella arbete samarbetar med organisationer i Somalia, Etiopien och Zimbabwe.

Läkarmissionen samarbetar med Medair som har fyra nutritionscenter i Sydsudan och som också arbetar i ett flyktingläger i norra Uganda.

Komplettera gärna med mer information, och berätta gärna om insamlingsinsatser som görs i dina sammanhang!

***

Uppdatering: Mattias som är ordförande i Röda korset i Gränna påminde mig om att hans organisation gör en stor insats. Naturligtvis! Här är insamlingssidan.

Mer om akutmatpaketen i Rift Valley

Det kom just en hälsning från Birgitta i Loki:

”Tidig morgon nu. Sitter framför datorn, redan svettig. Snart körs den första mathjälpen ut till de människor som KeA besökte. 300 familjer har registrerats där. Vad underbart det känns att de ska få MAT.”

Från KeAs tur på landsbygden häromdagen. Observera — bilden är inte arrangerad.

Hon berättar också:

”Våra lokala medhjälpare sköter utdelningen av maten. De registrerar alla som behöver mat och packar sedan maten efter hur många det finns i varje familj och så vidare. Våra missionärskolleger här ställer sina fordon till förfogande så att våra medarbetare kan köra ut maten. 300 familjer registrerades alltså i de byar KeA besökte. De får maten idag. Sedan kommer också utsatta familjer här i Loki att få mat. Vi är otroligt glada för den insats som görs via Barnmissionen och hoppas att många i Sverige vill vara med och hjälpa till.”

Du som vill vara med och se till att människorna överlever den här akuta situationen har alltså tre möjligheter (skriv ”Mathjälp Kenya” på meddelanderaden):

Swish: 9010802, Bankgiro: 901-0802, Plusgiro: 901080-2

(Vill du vara med och stötta en utsatt barnfamilj i Loki mer långsiktigt kan du bli matfadder för 200 kronor i månaden!)

Svälten i Rift Valley är ett faktum — var med och hjälp till

Hur har det kunnat bli en humanitär katastrof igen? Svält på fyra ställen samtidigt? Hade vi inte lärt oss hur man arbetar för att sådana situationer aldrig ska uppstå mer?

Såhär såg det ut när KeA Arnlund och hans medarbetare tog en tur ut på landsbygden utanför Loki i Rift Valley i Kenya häromdagen. Bilden är inte arrangerad — djuren dör i torkan mitt bland människorna. Och sedan? Sedan finns inget kvar att äta.

Det här är en vattenkälla som tolv familjer förlitar sig på.

Birgitta skriver:

”Den svåra torkan i vårt område tar sig olika uttryck. Varje blad tas till vara. Efter kyrkan fyller man de få löv som finns kvar i plastpåsar för att ta hem som foder åt sina får och getter. I bushen dukar de flesta djuren under och även människor.”

Irrationellt att samla blad i plastpåsar? Det kan vi ju tycka, vi som har allt i stort sett allt vi behöver inom räckhåll.

Kea och Birgitta arbetar för Barnmissionen, och inom kort kommer de att börja distribuera matstöd till de mest utsatta familjerna både på landsbygden och i Loki. Birgitta har redan ett system, ibland kallas det ”Birgittas matkasse”, med fadderbetalade matpaket till familjer där barnen är undernärda och riskerar att inte klara av skolan — det har inte med svälten att göra från början utan med att många familjer i Loki har det mycket svårt ekonomiskt, men det gör ju att det redan finns ett upparbetat system för inköp och packning och fördelning.

Birgittas matkasse fortsätter som tidigare — och jag frågade Birgitta vad de akutmatpaket som hon börjar arbeta med nu kommer att innehålla. Hon svarade:

”Vi köper in maten här genom en lokal handlare. Maten kommer från odlingar i västra Kenya. Vi köper in majs (majskorn), böner, ris och vegetabilisk olja i dunkar. Utdelningen sätter igång i morgon, först i det område KeA besökte. Men vi kommer också att dela ut mat här i Loki till de mest behövande.”

Vill du vara med och göra en mycket konkret insats för familjerna runt och i Loki? Läs om Keas intryck från landsbygden och sprid länken!

Bidrag till matpaketen skickar man till Barnmissionen på något av de här tre sätten (skriv ”Mathjälp Kenya”):

Swish: 9010802, Bankgiro: 901-0802, Plusgiro: 901080-2

Doktor Cinna vinkar hejdå till Loki

Av Posted on Inga taggar 0

Visst har jag berättat att läkare och sjuksköterskor från de hjälporganisationer som min farfar startade, Rotarys Läkarbank och Skandinaviska Läkarbanken, arbetar i Loki?

En av dem är Cinna Ståhl Hallengren, som jag träffade för första gången när jag var sisådär fem år och som har varit på många uppdrag som utlånad läkare.

Förra veckan avslutade hon sitt senaste, och här är lite av det som hon har berättat:

Lämnar idag Loki för den här gången, många upplevelser och intryck rikare än för tre veckor sedan.

Torkan är svår, och många djur dör på grund av den och och bristen på mat.

Människor halvsvälter ute i nomadbyarna. De dricker getmjölk och komjölk i mycket begränsad mängd eftersom djuren sinar.

Vi besökte ett borrat vattenhål sju mil från Loki. Dit hade enligt uppgift ungefär 20000 människor sökt sig.

Vi vaccinerade många barn under ett år och bedömde om undernäring förelåg eller ej. De barn som är undernärda gav vi majsmjöl berikat med sojaprotein .

Människorna har med sig massor av djur som borde slaktas innan de självdör, men fr väntar och ser.

AIC planerar barn- och mödrahälsovård här ute. Kvinnorna är för familjeplanering, men inte männen — de vill ha många barn så att det finns reserver om några dör.

Kvinnorna har ofta insett sambandet mellan relativt välmående och färre barn.

Inga barn går i skola här ute i nomadbyarna heller. Fler skolor till folket! Skolor, skolor och åter skolor är vad som behövs!

Men mycket har blivit bättre i Lokichoggio! Fler pappor kommer med barnen när de är sjuka, till exempel. 

***

Tack Cinna!

 

Kläder klara i Loki

Av Posted on Inga taggar 2

Igår var det dags för klädutdelning i Loki!

I Barnmissionens webshop har svenskar (och kanske andra också) handlat shorts och klänningar till barnen i den kenyanska stad där Birgitta och Kea bor och arbetar. Ett paket med klänning till en flicka och shorts till en pojke, sydda av kenyanska kangatyger, kostar 150 kronor. De som syr får lön, lite av pengarna går till det som gruppen behöver för att kunna fortsätta arbeta, och så är det tyginköpen förstås. Kläderna delas ut bland barn som behöver dem.

I december skickades ordern till den sömnadsgrupp som Linda var med och startade när hon var volontär i Loki för ett par år sedan. Och nu var kläderna färdiga för leverans!

Symprose, Jennifer och Bendetta är tre av dem som har sytt klänningar, shorts och skjortor. Symprose och Jennifer hjälper också till med de matpaket som delas ut till familjer där det finns undernärda barn.

Längst till höger här står en flicka i ett exemplar av den omlottklänning som Linda lärde ut när hon hade sykursen. Det har sytts många sådana sedan dess.

Bredvid står en flicka i en ny klänningsmodell som gruppen har arbetat fram. Den är mer som en tunika eller en riktigt stor T-shirt, och oftast sys den med ärmar — en extra utmaning för dem som syr.

Shortsen är alltid knälånga.

Kangatygerna är så gott som alltid mycket färgglada — och stormönstrade, ofta med breda bårder utmed kanterna. Gruppen har pusslat med mönsterdelarna för att ta vara på mönstret i varje tygstycke.

Efter ett tag fick sygruppen en ny medlem, en kongolesisk skräddare som bor i ett flyktingläger i närheten. Han har fått tillstånd att gå och arbeta i verkstaden trots att han är flykting, och tack vare honom har gruppens medlemmar lärt sig att sy skjortor. Det innebär att de skoluniformer som alltid behövs i Kenya är en ny inkomstmöjlighet — men den här gången innebar det också att fem pojkar fick ett slags kangakostym med skjorta och kortbyxor.

Kortbyxorna sys i några olika storlekar och går att använda ganska länge eftersom de är vida och har resår istället för stum linning i midjan.

Barn i nästan alla åldrar kom till klädutdelningen. 106 klänningar, 99 par kortbyxor och fem skjortor var beställda och sydda.

Här är en av de drygt 200 som gick hem i nya kläder.

Paketet med klänning och shorts kan vara en bra present när man har svårt att komma på något som en födelsedagsfirare eller middagsvärd — eller varför inte ett brudpar? — här i Sverige verkligen skulle behöva. De flesta av oss klarar ju vardagen ganska bra med det vi har. För de här barnen gör ett nytt plagg stor skillnad!

Nelinas bullkalas

När jag var mycket i Örebro träffade jag ibland Malin och hennes döttrar.

För ett tag sedan berättade Malin för mig att Nelina, storasyster, hade funderat på att göra sitt åttaårskalas till en insamling till barn som inte har det lika bra som hon. Vi pratade om barnen i Loki — hon kände redan till en del eftersom Malin hade visat bilder som Birgitta och Kea hade tagit.

Och nu har det varit bullkalas! Ett sätt att göra en vanlig vardag till något alldeles extra för två stora grupper barn — 550 sammanlagt. Som någon skrev på Facebook: ”Tänk att kunna säga att 550 barn kom på mitt kalas!”

Birgitta och Malin får hjälpas åt med att berätta.

***

Birgitta:

Att dela — ta emot och ge, ge och ta emot. Är det inte detta livet handlar om!?

En mamma tog kontakt med mig. Hennes dotter Nelina skulle fylla åtta år, och istället för presenter ville hon ge till något bra.

Hon hade bestämt att hon ville ge sina födelsedagspengar till vår verksamhet. Fanns det något som kunde göras för barnen här?

Vi kom överens om att det var en bra idé att göra en sak som har varit väldigt uppskattad vid ett par tidigare tillfällen här: vi skulle ordna ett bullkalas.

Malin:

Nelina skickade inbjudan till sina kompisar med foton och berättade om Loki och skolan där. Hon skrev att hon ville att istället för att kompisarna skulle köpa presenter till henne så samlade hon in pengar till barnen i Loki.

Det var hennes egen idé. Sedan vacklade hon några gånger. Det är många kompisar som fyller nästan samtidigt som hon, och hon såg många fina saker de fick i paket, och då kändes det nog ibland svårt att veta att hon själv inte skulle få något på sitt kalas. Men när vi tittade på bilderna från Loki blev hon åter beslutsam att de skulle få och inte hon.

Jag ville undvika att vissa barn skyltade med att de gett mycket pengar, medan andra barn kanske inte haft råd att ge något alls — det finns ju fattigdom i Sverige — så jag vet inte vilka som gav och hur mycket varje person gav, bara slutsumman.

Nelina önskade sig också hemmagjort pyssel eller teckningar som kompisarna hade gjort själva, så hon fick paket ändå!

Birgitta:

Igår [förrförra veckan när det här publiceras — Annas anm] hade vi Nelinas bullkalas för 270 barn, och nästa fredag blir det ett till för ytterligare 280 barn.

Pengarna som kom räcker precis till bullar från ANA Bakery och saft åt alla. Skolans lärare och kokerskor hjälper Eva-Marie och mig med serveringen.

Alla får var sin bulle och en mugg saft.

Bageriet bakar för fullt, och Eva-Marie och jag får på nytt äran att förmedla glädje!

Nelina är ett av flera barn som gett födelsedagspengar till barnen i Loki. Det är rörande och fint! Att kunna tänka på andra, ha empati och medkänsla redan från tidig ålder är gudagåvor. De gör livet lättare för dem som har det svårt och stärker själen hos dem som ger.

Nu har vi bestämt att alla barn och ungdomar under 18 år som själva eller genom sina föräldrar ger födelsedagspengar eller andra gåvor till barnen i Loki (minst 200 kronor) får ett armband med sitt namn på, tillverkat i Loki. Gåvan sätts in via Barnmissionen märkt ”Loki Kenya”, om man klickar på ”Ge gåva”, och ”Loki Fadder”, om man ger via plus- eller bankgiro.

Skicka också ett meddelande till mig med barnets namn, armbandets storlek och barnets adress så jag kan skicka armbandet.

ALLT för att hjälpa barnen här — de lever under mycket knappa förhållanden!

Malin:

Jag kan varmt rekommendera att göra något liknande! Det är enbart vinster för alla!

Barn som behöver mest får.
Barn i Sverige får mer omvärldskunskap när de ser bilder och förstår hur barn i andra länder kan ha det.
Barn som kanske ”glömmer” att gå på kalas för att föräldrarna inte har råd med present behöver inte glömma att komma.
Föräldrar behöver inte stressa runt för att köpa en present till ytterligare ett kalas.

Birgitta har varit fantastiskt fin i kommunikationen med min dotter och skickade till och med ett armband från Kenya till henne i present. Tack för fin feedback och för att ni kallar bullfesten för ”Nelinas bullkalas”! Det gör henne riktigt glad och stolt.

Jag rekommenderar som sagt fler föräldrar att hjälpa sina barn att göra något liknande. Så mycket värt för alla!

***

Tack Malin och Birgitta för att ni berättade! Och heja Nelina som kom på en bra idé och genomförde den!

Du som vill komma i kontakt med Birgitta kan leta upp henne på Facebook eller skriva till birgitta.arnlund[snabel-a]gmail.com. Hon och hennes man Kea arbetar för Barnmissionen.