Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Hjälpstickningsträffar

Kravlös kreativitet och kaffe i Åseda

Av Posted on Inga taggar 0

Gerd, som jag träffade på biblioteket i Norrhult för några år sedan och nu igen på Bödagården när vi stickade tillsammans, har något så jättefint i Åseda en gång i månaden:

Kravlös Kreativitet och Kaffe!

Hon berättade för mig att hon ville göra något som kunde vara en öppen gemenskap för många — och så har det blivit. De yngsta som är med går i lågstadiet, och de äldsta har varit pensionärer i mer än femton år. Alla tar med sig det som de vill arbeta med, och det är fritt fram att lära känna nya vänner under tiden man arbetar.

Hjälpstickare är välkomna, såklart, och Gerd själv handarbetar gärna med sådant — men det går lika bra att ta med saker som behöver lagas, återbrukspysselprojekt, album som inte har blivit klara och allt annat som passar att hålla på med i ett rum där andra också arbetar. Alla är kreativa på sitt sätt, och ingen behöver jämföra sig med någon annan.

Varför sågs inte Gerd och jag när jag var på biblioteket i Åseda för två år sedan? Åseda är ju inte så stort. Jo, för det var en sådan här kväll i Brunnskyrkan då, så vi var upptagna på varsitt håll. Jag hade gärna varit med i Brunnskyrkan!

Och så går fikapengarna till något bra!

Blir du lite avundsjuk på andra handarbetare som bor närmare Åseda och har bättre chanser än du att ta sig till Brunnskyrkan den 4:e oktober?

Ta kontakt med Gerd för att få ännu mer inspiration, och ring sedan ett studieförbund och fråga om de vill vara med och arrangera ett sådant café där du bor. Visst vore det fint om det fanns fler platser för kravlös kreativitet och kaffe?

En idyll för alla som tycker att det är vackert med garn

Av Posted on Inga taggar 0

Idag blir det vad en del bloggare kallar en bildbomb här på Ett varv till-bloggen.

Jag lovade ju att berätta om den utflykt som vi gjorde under Fjärrvärme-helgen på Bödagårdens Camping på norra Öland, och idag när Malmö verkar vara insvept i en storm med massor av regn kan det väl passa att drömma sig bort en stund!

Vi var alltså i Böda — det är långt upp på Öland.

Några kilometer söderut kan man svänga av från vägen och in på en gårdsplan. Adressen är Landsvägen Hagaby 41, och där finns Latta Garn & Tyg!

Vi var ungefär ett dussin handarbetare från Fjärrvärme-helgen, och vi kom åkande tillsammans i några bilar. Utanför ladan var det dukat som till fest — fast med bara garner. Ann-Charlott hade satsat en bit av sin lördag på att vi skulle komma och tog emot oss både utomhus och inomhus.

Massor av olika märken och material fanns det.

Jag fastnade för några härvor med hampa — har försökt lista ut vad som fungerar allra bäst för miljön, och hampa verkar vara en bra kandidat — och blev först avskräckt av priset som jag uppfattade som ungefär 400 kronor per hekto. Jag vet ju att det finns lyxiga garner, så det är bara det att jag är lite ovan vid dem. Fast det visade sig sedan att det nog snarare var 80 kronor per hekto, jag minns inte riktigt. Vid det laget hade jag nämligen hittat mitt favoritställe, restnystansstället, och siktat in mig på några nystan som det bara fanns ett eller två kvar av.

Såhär fint var det skyltat på flera ställen: med något färdigstickat att beundra och känna på.

Plötsligt kan man känna att en poncho är precis vad som behövs. Fastän man redan har en!

Och så är det ju det här med alla flerfärgade garner …

Inne i ladan kände Lotta från Nässjö på en scarf stickad i mjukt ullgarn (om jag minns rätt), och Ann-Charlott berättade om hur det är att ha butik på landet.

De som säger att garnaffärer är som godisaffärer har nog en poäng — eller? Och omgivningen gör ju sitt till, förstås. Här stod jag på grovt grus och med dagsljuset silande in.

Roligt att se att färgskalorna inte alls behöver röra sig ton-i-ton-i-ton. Det här var inspirerande!

I tyrummet bredvid fanns det också ganska många knappar att välja på.

Och för stickare som gillar naturtoner fanns det också mycket att bli förälskad i.

Det här kan vara hampagarnet som jag ångrar att jag inte köpte.

Och vid den här lådan stannade flera av oss upp och insåg att blått nog ändå är vackrast.

Det här är inte ett sponsrat inlägg — jag är bara så imponerad av Ann-Charlotts satsning. Är du på väg till Öland, och har du tid att svänga norrut efter bron, så ring henne och fråga om hon har öppet! 0485-207 50 och 0732-000 922 är hennes nummer.

Hälsningar från Öland

Den här veckan har varit mer än fullproppad — så det är verkligen inte brist på saker att berätta om som har gjort att det har varit tyst här.

Men nu är jag klar med ett par av de saker som har hängt ovanför mitt huvud, så nu ska ni få se lite av hur vi hade det på Bödagårdens CampingÖland förra helgen!

Det här var ju det utlovade — en Fjärrvärme-helg med mycket tid att sticka och utforska hjälpstickning.

Och det gjorde vi!

Deltagarna kom från Norrtälje (närmare bestämt ett ställe en bit därifrån), Åseda, Skärblacka, Nässjö, Holsbybrunn och ett par ställen till. Vi hade åkt långt allihop, för Böda ligger högt upp på norra Öland. Jag tror inte att jag hade varit där tidigare trots att min familj var mycket på Öland under mina första år (vi bodde några mil söder om Kalmar då, i fastlands-Halltorp).

Vi var mest i kyrksalen i Sion, huset uppe vid vägen, för där fanns det en projektor och gott om plats på borden. Jag hade med mig exempel på ganska många olika modeller, många som det finns beskrivningar till och så några som jag fortfarande håller på och mixtrar med av olika orsaker.

Madde och jag hade kommit överens om passen som jag skulle leda, och jag berättade om den allra första syföreningen och om hjälpstickning och om många olika modeller, men att prata med varandra och hjälpa varandra är förstås den stora behållningen en sådan här helg. Här är det Carin som visar Lotta hur man lindar en maska för att kunna sticka förkortade varv utan att det blir hål. På det viset kan man sticka fantastiska former med bara rätstickning.

Restgarnsbord hade vi såklart, men jag fick inte fram kameran förrän det var nästan tömt igen.

Vi var mycket i vandrarhemmets matsal också — Utsikten tror jag att den heter. Altandörren där var så stor och välputsad att jag gick rakt in i den första kvällen, och en deltagare gjorde samma sak och skadade sig till och med lite i ansiktet och i en axel. Tyvärr kunde vi inte använda den fina altanen, för det regnade mycket. Jag hade trott att det här skulle bli den sista sommarhelgen, men det blev absolut den första hösthelgen.

Maddes syster A-C  som hade kört från Holsbybrunn lagade all den goda maten åt oss.

Precis utanför vandrarhemmets dörr dråsade det ner plommon dygnet runt. Jag åt minst ett varje gång jag gick förbi, och när jag skulle åka hjälpte Ella mig att fylla en påse som jag tog med hem till min bror. Han lyckades koka både plommonsaft och plommonsylt av den. Det är inte klokt att något kan vara så gott!

Såhär kan det se ut när det arbetas och antecknas för fullt.

Carin hade med sig tre kompletta startpaket till nyfödda och två lådor med sjukvårdsmaterial, och de fick plats i min resväska och bor i min lägenhet på Limhamn nu i väntan på att jag ska lyckas stämma träff med Annica som tar med dem till International Volunteers Organization. Susanne hade med sig en hög jättefina barnmössor som också ska få åka dit. Ni ska få se!

Det är osäkert om det blir fler stickhelger i Böda, för Madde som är programansvarig arbetade sin sista dag där på söndagen. Ni som skulle ha velat komma men inte kunde den här gången, skriv gärna till Bödagårdens Camping och berätta att ni är intresserade!

Det brukar alltid vara någon som frågar om fler och andra träffar vid sådana här tillfällen, och om huruvida jag kan komma och hälsa på på ett annat ställe. Det gör jag gärna om vi kan hitta ett datum — det är bara att höra av sig!

A-C:s tre barn var med oss mycket under helgen och hade egna projekt igång. Här är det Ella som arbetar med sin fingerstickning. Susanne lärde en av hennes bröder ett annat sätt att göra snoddar.

Tack alla för en fin helg! Önskar er lycka till med allt ert engagemang på olika håll nu i höst — kanske särskilt Gerd som hade satt en så fin idé i verket och som hade en till, ännu större, som hon drömmer om att prova!

P.S. På lördagen var vi på Garn & Tyg några kilometer söderut. Det var så spektakulärt vackert, så de timmarna får ett eget inlägg! D.S.

 

”Varenda liten stump tas tillvara”

I Hallstavik pågår det just nu en utställning som är kultur, kulturhistoria, gemenskap, omvärldsansvar, generositet, värme, kreativitet, teknisk skicklighet, inspiration, färgprakt och medmänsklighet i ett. Inte så illa eller hur? Jag frågade Solveig Stjärnholm, som har varit med och gjort den, om hon kunde svara på några frågor. Bilderna har två andra stickerskor, Elisabeth Brandell som är med i gruppen och Birgitta Nääs som var på genomresa, tagit. Tack, allihop!

***

Väggar, hyllor, utställningsskärmar och själva taket — allt upphängningsutrymme gick åt! Foto: Birgitta Nääs

Hej Solveig! Elisabeth har visat fina bilder från en utställning, och du har visat ett reportage i lokaltidningen — var äger utställningen rum?

Den är på biblioteket i Hallstavik, i konstföreningens lokal.

Förberedelserna för utställningen har också krävt mycket samarbete. Foto: Elisabeth Brandell

Vilka är ni som har gjort allt det vi ser på bilderna?

Det är två grupper som har stickat — några av oss är med i båda grupperna. Den ena är stickgruppen på Blixtens café, den andra är stickgruppen i Häverödal.

Hur brukar ni träffas?

Gruppen på Blixtens café träffas tio gånger per termin. Stickgruppen i Häverödal träffas varje onsdag vid tolv året runt. Båda grupperna är studiecirklar i ABF Norrtäljes regi.

Här hänger barnkläder i alla storlekar och i många olika modeller, bland andra Yemenvästen. Foto: Elisabeth Brandell

Är det alltid samma medlemmar som ses? 

För det mesta är det samma som kommer. Vi tar gärna emot fler som vill sticka!

Vad tycker ni mest om att göra?

De flesta stickar och har sina favoriter, till exempel raggsockor, mössor, småbarnströjor och vuxentröjor. Vi stickar också filtar av restgarner — varenda liten stump tas tillvara.

Restgarnsfiltar är en specialgren för de båda grupperna. Foto: Elisabeth Brandell

Vart brukar ni skicka det ni gör?

Vi skänker till Öppen hand i Alunda, och de kör våra kläder vidare med egen transport till Rumänien, Moldavien och Estland. De har egen personal på plats som delar ut kläderna till människor som behöver dem.

Vad har ni fått för respons på utställningen?

Alla som har sett utställningen är förvånade att vi kunnat sticka så mycket fina saker. Jag blir så glad för alla kommentarer på Facebook — de stimulerar oss att jobba vidare.

Här kan man inspireras av både färdiga plagg och lite att läsa. Foto: Birgitta Nääs

Vad är det som håller motivationen uppe i er grupp? (Det ni visar måste ju vara tusentals timmars arbete!)

Motivationen är att vi vill hjälpa andra, och vi vet att det vi stickar värmer människor. Vi får tillfälle att prata, sticka, dricka kaffe och umgås under trevliga former.

Idén att samarbeta med ett bibliotek och ställa ut det tillverkade innan det skickas — är det något du skulle rekommendera till andra hjälpstickningsgrupper?

Samarbetet med biblioteket och konstföreningen kom till genom Kerstin Alm som leder cirkeln på Blixtens café. Hon har ställt ut vävstugans alster där tidigare. Jag kan varmt rekommendera andra grupper att kontakta bibliotek eller kommun för att visa vad flinka fingrar kan tillverka. Vår utställning heter just ”Kvinnors flitiga fingrar”.

Nästan klart så att besökarna kan släppas in! Foto: Elisabeth Brandell

Vad har ni för planer för hösten?

Våra planer för hösten är att sticka vidare på våra träffar. Och vi skulle behöva någon som kan sponsra oss med garn!

***

Tack igen, Solveig och fotograferna!

Är det någon som vill komma i kontakt med grupperna för att gå med i någon av dem eller ställa frågor eller bara hurra? Skriv till mig i kommentarfältet här nedanför, så förmedlar jag kontakt!

Hjälpstickningshelgen på Öland

Nu är det drygt en månad kvar till helgen på Öland där vi ska hjälpsticka tillsammans, utforska modeller och idéer (kanske hitta nya också) och fördjupa oss i några bitar hjälpstickningshistoria.

Såhär presenterar Bödagården helgen:

Sticka fjärrvärme i höst

Välkommen till vår populära stickhelg i höst. Vi är stolta över att få presentera Anna Braw som kursledare.
Med våra händer, ett par stickor eller en virknål och lite garn kan vi värma frusna barn och vuxna både här hemma och i andra länder.
Anna Braw skriver om stickning både på en blogg hos Hemmets Journal och på Järbo Garns blogg.
Hon ligger bakom en rad böcker i Kyrkkaffe-serien, där bland annat de populära handarbetsböckerna Kärlek, nål och tråd – det bästa från syföreningarnas värld, Värma en liten, Sticka & skicka och Garnglädje ingår.
 
Kursavgift: 1 300 kr inkl. boende, mat och stickaktiviteter.
Material kan medtagas eller köpas på plats.
Anmälan senast den 15 augusti. Begränsat antal platser!
 
Du anmäler dig till info@bodagarden.nu och betalar in anmälningsavgift på 300 kr senast 14 dagar efter din anmälan. Detta betalas inte tillbaka vid avanmälan. 
Du får ett informationsbrev ang stickhelgen under augusti månad.
I år kommer boendet att ske i Utsikten. 

***

Jag vet faktiskt inte om det finns några platser kvar, men om du är intresserad, skriv och fråga! Och jag ser fram emot att träffa många av er där!

Att tänka på någon annan

De senaste dagarna har jag fått tips från flera håll om något som händer på en anstalt i Gävle.

Intagna på Gävle kriminalvårdsanstalt stickar barnmössor på stora påtramar, så kallad Quick Knit-ramar. Bild lånad från Gefle Dagblad.

Gefle Dagblad gjorde ett reportage  med överskriften ”Här lär sig fångarna sticka på fängelset i Gävle — skänker glädje till sjuka barn”, och sedan har Aftonbladet också skrivit om arbetet som började i april i år.

Under två tretimmarspass varje dag kan de intagna på Gävle kriminalvårdsanstalt delta i den nya verksamheten antingen genom att sticka mössor eller genom att sy bandanas och väskor, allt i storlekar som passar barn. Resultatet skickas till barnavdelningarna på lasarettet i Gävle och till barnonkologen i Uppsala.

Kriminalvårdaren Kattis Olsson, som har tagit initiativet till arbetet och som själv har arbetat med textilhantverk tidigare, säger:

”Killarna uppskattar det och är otroligt duktiga. Det är så roligt när de ser att de klarar av det. Många kanske tror att killar inte kan sticka, men det kan de.”

Och sedan:

”Det kommer så mycket bra saker när vi är tillsammans i verkstaden. Vi pratar om behandling och saker som händer på utsidan. Det blir ett helt annat snack än när de är uppe på avdelningen.”

Att stickning och virkning kan vara en bra sysselsättning och gruppaktivitet för människor som sitter inlåsta är inte alldeles nytt — några av er minns kanske ett av världsrekorden i virkade filtar, det sydafrikanska, där intagna på flera anstalter var med och virkade och dessutom tog ansvaret för att virka ihop filtarna.

I USA finns det här och var entusiaster som volontärarbetar med handarbete på anstalter — här har Washington Post intervjuat en av dem, Lynn Zwerling. I hennes grupper börjar alla med att tillverka en mössa till någon som de känner att de vill säga förlåt till. Den skickas iväg tillsammans med ett brev. Sedan fortsätter stickaren in i det gemensamma projektet som är att sticka mössor till hjälporganisationer.

Den som har handarbetat i grupp och upplevt de positiva sidorna av det behöver inte bli ett dugg förvånad över att handarbete fungerar så bra på anstalter också, eller hur? Den största utmaningen för den som leder arbetet kan nog vara att slå an rätt ton i gruppen från början och att sedan vara exakt lagom noga med att se till att atmosfären blir en där alla kan trivas och känna sig hemma. Men poängen på alla ställena verkar vara möjligheten att göra något med händerna och koncentrera sig på hur andra människor har det och vad de behöver, att tänka på någon annan, alltså. I Gävle skriver mösstillverkarna också små hälsningar till de barn som ska få presenterna.

Hurra för modiga och uthålliga människor som ser till att sådana här saker händer!