Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Hjälpstickningsträffar

Mössor och filtar och bindor

Av Posted on Inga taggar 2

I måndags var jag på besök hos en grupp som heter Händiga händer här i Kalmar. Den har just flyttat inomhus igen — under senvåren gjorde medlemmarna i ordning en uteplats för att alla skulle kunna vara med på träffarna, också de som tillhör riskgrupper.

Nu förbereder de en utställning på en offentlig plats i Kalmar. Filtar är det som de ska ställa ut, och filtarna vill de sälja …

… för att kunna stötta sitt hjärteprojekt: tonårsflickor i mycket fattiga delar av Nairobi får flergångsbindor så att de ska kunna gå i skolan också de dagar när de har mens. Annars är risken att de hamnar efter och ramlar ur skolsystemet så tidigt att det blir svårt för dem att ta sig vidare i livet.

Filtpengarna ska gå till annat som behövs bland flickorna. En svensk kvinna som heter Christina och som bor i Nairobi ser till att allt kommer fram och kommer till användning.

Under sommaren har några av gruppens medlemmar stickat Easy Peasy Beanie som också ska få åka till något ställe där de behövs.

Nu fortsätter arbetet med filtarna.

Och bindorna. Symaskinerna som används på träffarna är så tysta att det går att prata samtidigt som någon syr, fick jag veta när jag frågade. Och det behövs alltid flanell, så om du bor i Kalmartrakten och har mer än du behöver, till exempel ett flanellpåslakan som har fått en reva, hör av dig till mig så ska jag förmedla kontakt med gruppen!

Ser fram emot att snart få berätta mer om utställningen!

Lite mer från eftermiddagen i Broby

Av Posted on Inga taggar 0

Gerd fotograferade lokaltidningens artikel från i lördags och skickade den till mig.

Här sitter jag och rynkar pannan på TVÅ bilder. Undrar om jag alltid ser ut så när jag virkar. Sådant vet man ju inte själv.

Och när jag la upp en liten skärmdump på Facebook …

… envisades taggningsfunktionen med att identifiera mig som Eva, en av mina gamla körvänner från Örebro. Det gick inte att få bort taggningen, så jag fick ta bort inlägget och skriva och be Eva om ursäkt. Jag har aldrig vetat att vi var lika, men det känns som att ha fått en hedersmedalj.

Hursomhelst, artikeln finns bakom en betalvägg, men jag hoppas att tidningen inte går under om jag delar med mig av texten. På bara några minuter har reportern fått med så otroligt mycket!

Lite hurtig och beskäftig låter jag eller hur? Det var inte meningen. Men allt är sant!

På World Wide Knit In Public Day i Broby

Av Posted on Inga taggar 1

Såhär fint var det igår när jag var på World Wide Knit In Public Day i Broby i Skåne!

Utomhus, som ni ser, i den vackra hembygdsparken i Broby, och med lite mer avstånd mellan stickarna än vad det ser ut som på den här bilden.

Kristianstadsbladet var där med både reporter och fotograf och intervjuade några av medlemmarna i Sticka för fred, gruppen som hade bjudit in (tillsammans med ABF). Här är det Gerd som berättar. Jag tror att alla, och väldigt många av våra stickningar, blev fotograferade också.

Det här var första gången på flera månader som jag kunde genomföra ett föredragsuppdrag. Allt har ju blivit inställt eller skjutet på framtiden i vår. Lite nervös var jag, för jag har nästan alltid haft bilder att visa till alla hjälpstickningsföredrag. Men jag gjorde första delen helt utan något visuellt och andra delen med praktiska exempel, alltså plagg som jag skickade runt, istället.

Sticka för fred är en grupp som jag har haft kontakt med länge, genom Gerd, men inte träffat. Det var ganska maffigt att komma från parkeringen och se alla lila tröjor. Och det här var faktiskt också första gången på länge som såhär många var samlade — de berättade att de har träffats i mindre grupper och på Messenger under våren.

I det lilla trädet hänger några av gruppens fredsduvor. Jag har berättat om dem här på bloggen tidigare (Gerd har skickat en till mig), och nu fick jag en att hänga upp och en som ”byggsats”, så det är klart att jag måste berätta om dem igen.

Det blev väldigt varmt i solen efter ett tag, så stolar och bord flyttades flera gånger. En otroligt vacker sommareftermiddag!

Ett till av gruppens projekt ser jag fram emot att berätta mer om. Men idag vill jag bara säga tack till er allihop för inbjudan och välkomnandet och allt ni berättade för mig!

En vanlig måndagskväll

Det är något problem med Egmonts webbplattform, och ett av resultaten är att jag inte kan länka hit till bloggen från Facebook. Ett annat är att det inte går att söka här på bloggen eller länka från ett inlägg till ett annat. Jag hoppades att det skulle gå snabbt att reda ut det och tänkte att jag skulle vänta tills allt fungerar igen …

… men nu kan jag inte låta bli att berätta om hjälpstickningskvällen i måndags i Korsets församlingsgård i Kalmar.

Louise och Marianne tog kontakt med mig i höstas och berättade att de hade tänkt att alla som vill på deras stickcafé skulle kunna arbeta med babypaket det här året. Jag var där och hälsade på ett par gånger, och vi pratade om idéer och praktiska lösningar, och nu ville de ha en temakväll och bjuda in fler.

Foto: Staffan Holmquist

Det blev definitivt fler än vanligt! Till och med några som inte kände någon annan där men som hade sett en annons i en av lokaltidningarna.

Ganska många hade också tagit med sig färdiga plagg och filtar för att lämna dem till babypaketshopplockningen. Här är en så kallad monsterruta …

… och här, i samma färgskala, är Tant Koftas Den runda filten (eller en modell som liknar den).

En roströd filt i strukturstickning och en virkad filt i blå och turkosa toner var det också många som beundrade.

Som tur var för mig var det en deltagare som hade haft med sig den här koftan. Jag brukar kalla den för Röda korset-koftan, och jag brukar alltid nämna den eftersom den är så otroligt smart konstruerad och så klassisk och populär. Den tidigaste beskrivningen som jag har hittat finns i en 1950-talsbok från Aktiv hushållning, Vi syr, Vi stickar, Vi virkar:

Och den senaste finns i Celia B Dackenbergs bok som kom ut förra året, Lånat, sparat, ärvt och nytt:

Själv minns jag den mycket tydligt från Röda korsets babypaketsmapp som vi använde i Röda korsets sygrupp i Slätthög på 1980-talet när Röda korset samlade in massor av kläder och babypaket. Ett kopierat A4-papper skrivet med de skrivmaskinsbokstäver som var ganska moderna då!

Tack vare att det fanns ett färdigt exemplar på plats och ett halvfärdigt på en deltagares stickor den här kvällen kunde alla som ville titta noga på hur koftan är gjord och beundra den.

Jag hade med mig en del plagg för att visa dem, men några lämnade jag också till hopplockningen. Den här fina tröjan som Karin (visst var det du, Karin?) skickade till mig inför en fotografering förra våren blir en del av ett babypaket nu.

Här syns en av Karins pastellrandiga tröjor och en blå (en annan stickare skrev häromdagen på Facebook att hon nog har stickat minst hundra exemplar av Två trådändars lilla tröja — jag blev helt tagen!) plus Röda korset-koftan och tre Kristbergskoftor med mössor till.

Och här är ett set med Kristbergskoftan, hjälmmössa och sockor. Plus en till av Karins tröjor!

Louise berättade att gruppen har fått kontakt med en av second hand-affärerna i Kalmar och löfte om att alla babypaket som lämnas in där åker till Human Bridge/Erikshjälpen-depån i Holsbybrunn. Perfekt!

En vanlig måndagskväll — men ovanligt färgglad och varm! Tack alla ni som var med, och tack Louise och Marianne för inbjudan!

Snart i Kalmar

Av Posted on Inga taggar 3

Om ett par veckor har jag lovat att vara med på ett stickcafé här i Kalmar och berätta om babypaket — det är Louise och Marianne som har frågat. Jag har varit med där ett par gånger tidigare, och vi har pratat lite grann, men nu blir det en lite mer offentlig presentation. Såhär:

Välkomna!

Ilemera

Det blev ett intensivt dygn på Örtagården, i alla fall de vakna timmarna, så jag hann inte fotografera någonting. Men jag måste berätta om ett av de föredrag jag lyssnade på!

Foto: Ge det vidare

Under de år när jag var mycket i Örebro var jag med i körer och annat i en församling som heter Olaus Petri, och där var många och särskilt ungdomsgruppen engagerade i att samla in pengar till ICCO, Ilemera Carpentry Centre for Orphans, en skola som utbildar föräldralösa tonåringar i nordvästra Tanzania i snickeri och sömnad och egenföretagande. På Örtagården var en av de svenskar som var med och grundade skolans svenska insamlingsorganisation, Ge det vidare, med och berättade om skolan!

Foto: Ge det vidare

Den började i ganska liten skala med att en man undervisade några tonårspojkar. Men det fanns en nedlagd missionsstation i Ilemera, och dessutom en ganska stor byggnad som hade byggts till en konferens och använts som inkvartering då, och nu har skolan fina lokaler och ger tonåringarna en intensiv tvåårig utbildning i hantverk, matematik och ekonomi. En del av dem som har gått den arbetar ensamma på sina hemorter, andra har slagit sig ihop två och två. En del som inte har kunnat flytta hem igen därför att de inte har blivit väl behandlade av de släktingar eller grannar som de har vuxit upp hos har fått hjälp att etablera sig på nya platser.

Foto: Ge det vidare

Barbro Olson som berättade för oss känner föreståndarparet sedan många år och har också lärt känna många av eleverna lite grann. Hon och hennes man Per-Olof var missionärer på en annan plats i Tanzania för många år sedan. Deras yngste son var ganska liten när de flyttade hem till Sverige, och de bestämde sig för att resa till Tanzania med honom för att han inte skulle vara den ende i familjen som inte hade några egna minnen därifrån. Det var på den resan de hamnade i Ilemera.

Ett problem i Östafrika är att ”allt” finns men att kinesiska företag dumpar massor av varor av mycket låg kvalitet där. Så det finns verktyg av alla slag för snickare — men de är så dåliga att de kanske bara håller i ett par veckor. Och det finns symaskiner att köpa, till och med trampsymaskiner som är det som behövs när eltillförseln är ojämn — men de håller inte mycket längre. Därför fraktar Ge det vidare fortfarande skänkta svenska verktyg och symaskiner till skolan. Det är krångligt men nödvändigt för att ungdomarna ska kunna fortsätta med sina nya yrken. Varje avgångselev får nämligen vid examen den utrustning som hon eller han behöver för att starta sin verksamhet.

Om man vill ge en gåva eller höra när nästa sändning kommer att skickas kan man ta kontakt med Barbro!