Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Hjälpstickningsträffar

Tindra packar paket

I Förlösa-Kläckeberga församling i Lindsdal (en stadsdel i Kalmar) finns det en öppen grupp, Gemensamma krafter, som under hela pandemitiden har arbetat med startpaket till nyfödda.

Färdiga paket. Nu ska de skickas till Human Bridge. Bild: Anna Braw

För någon vecka sedan berättade jag ju om deras senaste paketpackning. Ann-Sofie, som är pedagog i församlingen och som också är en av dem som leder arbetet, föreslog att jag skulle intervjua Tindra. Hon är med i en av församlingens efter-skolan-grupper och tackade ja till frågan om att hjälpa till med att packa paketen. Här kommer intervjun! Tack Ann-Sofie och Tindra!

Tindra packar paket i samlingssalen i Garvargården i Lindsdal. Bild: Ann-Sofie Larsson

Hej Tindra! Du har ju varit med och packat babypaket — vad är ett babypaket?
Ett babypaket är ett paket som vi lägger bebiskläder och filt och babytvål och handduk i, och sedan skickar vi det till ett sjukhus utomlands.

Hur kom det sig att du var med?
För att jag går i kyrkan, och jag tänkte att det var rättså roligt att göra något för en bra sak.

Vilka andra var med?
De i Kompisträffen och några gamla personer som brukar sticka [Tindra tänker på några av dem som brukar komma till Gemensamma krafter, red:s anm].

När paketet är komplett slår Tindra in det i filten och stänger det med ett par säkerhetsnålar. Dem kan föräldrarna använda att fästa ihop blöjan med sedan. Bild: Ann-Sofie Larsson

Varifrån kom kläderna och filtarna?
Filtarna kommer från dem som stickar [och virkar], och vissa av kläderna kommer från dem som stickar, och vissa kläder har folk skänkt.

Vad har du gjort?
Jag har hjälpt till med att göra blöjor och med att packa paketen och slå in dem.

Tindra syr tygblöjor. Av ett helt lakan får man ut sex tygblöjor, av ett som är trasigt på mitten får man oftast ut fyra. De ska vara kvadratiska och ungefär 76×75 centimeter stora (det är viktigt att de är kvadratiska). Man sicksackar kanterna eftersom vikta fållar blir för klumpiga när blöjan viks i flera lager. Bild: Ann-Sofie Larsson

Vilket var det roligaste momentet i arbetet?
Det roligaste är nog att slå in dem.

Vad händer med paketen nu?
Paketen packas i miljökassar, och sedan skickar vi dem när alla är klara.

Skulle du kunna rekommendera andra att vara med och hjälpa till nästa gång?
Ja, det skulle jag, för då skulle det ju gå mycket snabbare. Om man vill får man skänka saker också.

Strax före inslagning. Bild: Ann-Sofie Larsson

***

Den här gången blev 61 paket klara, och sammanlagt har Gemensamma krafter skickat iväg ungefär 160 paket sedan förra året. Hurra för er!

(Om du som läser bor så nära Lindsdal att du kan ta dig dit är du välkommen att vara med — kontakta Ann-Sofie via församlingens webbplats!)

Tillsammans på distans

Nu är Clare Hunters bok Threads of Life utlånad igen. Det gick inte att låta bli!

Eva, som var min kollega på en sfi-skola i Malmö för ett par år sedan, visade mig bilder från ett besök i en by i Yunnan-provinsen i Kina. Det var en Miau-by, en by där de flesta invånarna tillhör Miau-folket, en av Kinas enormt många etniska minoriteter. 2014 var jag också i Yunnan-provinsen, och Eva och jag försökte se om vi hade varit i samma by.

Ett par dagar efter att vi hade talat om det läste jag ett avsnitt om Miau-folkets broderitradition i boken. Det måste ju Eva få läsa!

Och innan dess var det Maria som hade den — för det fanns ett avsnitt om ett annat slags broderier och broderiförsäljning som liknade ämnet för en konferens hon just hade föreläst på.

Så jag har inte läst ut boken än.

MEN: ett av de avsnitt jag läste fick mig att tänka på en idé som liknar den här:

Det här är den gemenskapsfilt för fred och värme som Händiga händer i Kalmar hann göra klart precis innan de strängare restriktionerna kom.

Och är inte rutor eller bitar ett helt fantastiskt sätt att arbeta tillsammans nu?

Alla kan göra sin del (en eller många) hemma, stickade, virkade, broderade, och att vi fortfarande hör ihop kan manifesteras i filtar, bonader och (om det är en grupp i en kyrka) i stolor, altarkläden, antependier, till och med mässhakar.

I boken läste jag om hur brittiska kvinnor som hamnade i fångläger i Asien under andra världskriget samarbetade om lapptäcken med broderade rutor. De hade i stort sett inget material och bodde tätt, tätt, tätt inpå varandra — vi saknar istället varandra. Men också vi är begränsade av det som händer i vår omvärld.

Ett textilsamarbete i form av rutor som ska fogas samman är något som kan skapa gemenskap och dokumentera stämningar och känslor och förhoppningar nu och som kan bli ett fantastiskt sätt att fira och minnas tillsammans senare, när vi kan ses igen.

Eller hur?

Kerstingarn förvandlas

Nu har det börjat komma bilder på kläder som Kerstins efterlämnade garn har förvandlats till. Man kan bli tårögd!

Här är Kerstin vid en av de presentationer som hon ledde — när hjälpstickningsgruppen i Hyllie Park kyrkan i Malmö skulle skicka iväg resultatet av en tids arbete (kanske en termins?). Då hängde gruppmedlemmarna upp alla kläder och filtar längst fram i kyrkan, och församlingen fick se dem under en gudstjänst och vara med och be för de barn och föräldrar som skulle få dem. Ett helt fantastiskt sätt att arbeta tycker jag.

Nu har Inga-Britt stickat ett par mössor av garn som hon fick ur Kerstins efterlämnade förråd.

Marianne har stickat en Yemenväst och en Easy Peasy Beanie och har lite garn kvar att göra något mer av.

Och Sigrid har stickat ett par sockor som jag tror att hon ska lämna in på ett av Hjälpstickans inlämningsställen.

Sexton påsar har jag postat åt olika håll nu, så det kan kanske komma några fler bilder framöver!

Paket åt olika håll

Av Posted on Inga taggar 1

”Ska vi åka till Tobbe och hämta garn?” frågade Eva.

Nu i januari har jag varit i Malmö i några veckor, arbetat på distans (på min arbetsplats är vi tillsagda att arbeta hemifrån så mycket som möjligt) och försökt ordna med min lägenhet som har varit utlånad i över ett år och behöver ganska mycket omvårdnad.

Tobbes fru Kerstin dog häromåret, och Eva och jag beundrade henne mycket båda två.

Hon startade en hjälpstickningsgrupp och var med och förvandlade den till ett språk-och-stick-café på en sfi-skola här i Malmö, och i sitt volontärarbete på Erikshjälpen Second Hand hann hon spana efter material som kunde tas vara på och fördelas bland dem som inte hade möjlighet att skaffa eget.

Här är en kort film från 2015, när hon var finalist i tidningen Dagens satsning Årets förebild:

Vi fick med oss flera kassar garn från Tobbe, men när jag kom hem med det och började dela upp det i högar och fundera på vad jag skulle kunna sticka kom jag på att det borde bli något mer.

Och eftersom det inte går att ses eller bjuda in till några träffar nu ställde jag en fråga i Facebook-gruppen Handarbeta för välgörenhet: fanns det några som ville ta emot ett litet garnpaket var och sticka något till valfri insamling som en liten hyllning till Kerstin?

Nu har fjorton små paket åkt iväg åt flera olika håll (lustigt nog flera Västerås-adresser), och fler är på gång, och jag har redan fått meddelanden om att några har kommit fram.

Om man kunde skulle jag gärna prata med PostNord om att portohöjningarna är nästan skrattretande — 48 kronor styck kostar sådana härt 250-gramspaket numera — och om det totalt miljöovänliga i deras system med förfrankerade påsar. Men den här gången vill jag också hylla PostNord lite grann, för flera av leveranserna har alltså gått riktigt snabbt!

Kanske blir det några bilder av mössor och annat som är stickat av Kerstins garn här framöver. Det vore roligt!

Men kära kära Kerstin, vad vi saknar dig!

Garn på väg

Av Posted on Inga taggar 2

Det här är en del av Händiga händer, en grupp textilhantverkare som jag har lärt känna här i Kalmar.

Foto: Neuroförbundet

Och det här är Lise Lidbäck. Vi fick kontakt när Lise var med och stickade till en av de första insamlingarna som jag var med och ordnade, och sedan har jag följt Lises arbete — sedan några år är hon Neuroförbundets ordförande och gör ett helt fantastiskt arbete för att människor som har neurologiska sjukdomar ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt och få det stöd de behöver, bland annat i vården och med assistans. Nu senast hjälpte hon regeringen och Folkhälsomyndigheten att rätta till en miss i informationen om restriktioner för riskgrupper — SÅ viktigt.

För inte så länge sedan fick jag ett meddelande från Lise. Hon undrade om jag kunde komma på någon som kunde göra något bra av det garn som hon hade kvar och som har blivit liggande eftersom hon inte kan sticka nu.

Jag satte henne i kontakt med Händiga händers ledare Annika, och häromdagen kom den här bilden!

Nu är två lådor garn på väg från Stockholm till Kalmar där innehållet kommer att förvandlas till värme åt människor som behöver. Men mitt hjärta blir ju varmt redan av den här bilden, och kanske blir det likadant för er som läser. Tusen tack, Lise och Händiga händer, för att ni vill göra bra saker!