Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Hjälpstickningsträffar

Tillsammans på distans

Nu är Clare Hunters bok Threads of Life utlånad igen. Det gick inte att låta bli!

Eva, som var min kollega på en sfi-skola i Malmö för ett par år sedan, visade mig bilder från ett besök i en by i Yunnan-provinsen i Kina. Det var en Miau-by, en by där de flesta invånarna tillhör Miau-folket, en av Kinas enormt många etniska minoriteter. 2014 var jag också i Yunnan-provinsen, och Eva och jag försökte se om vi hade varit i samma by.

Ett par dagar efter att vi hade talat om det läste jag ett avsnitt om Miau-folkets broderitradition i boken. Det måste ju Eva få läsa!

Och innan dess var det Maria som hade den — för det fanns ett avsnitt om ett annat slags broderier och broderiförsäljning som liknade ämnet för en konferens hon just hade föreläst på.

Så jag har inte läst ut boken än.

MEN: ett av de avsnitt jag läste fick mig att tänka på en idé som liknar den här:

Det här är den gemenskapsfilt för fred och värme som Händiga händer i Kalmar hann göra klart precis innan de strängare restriktionerna kom.

Och är inte rutor eller bitar ett helt fantastiskt sätt att arbeta tillsammans nu?

Alla kan göra sin del (en eller många) hemma, stickade, virkade, broderade, och att vi fortfarande hör ihop kan manifesteras i filtar, bonader och (om det är en grupp i en kyrka) i stolor, altarkläden, antependier, till och med mässhakar.

I boken läste jag om hur brittiska kvinnor som hamnade i fångläger i Asien under andra världskriget samarbetade om lapptäcken med broderade rutor. De hade i stort sett inget material och bodde tätt, tätt, tätt inpå varandra — vi saknar istället varandra. Men också vi är begränsade av det som händer i vår omvärld.

Ett textilsamarbete i form av rutor som ska fogas samman är något som kan skapa gemenskap och dokumentera stämningar och känslor och förhoppningar nu och som kan bli ett fantastiskt sätt att fira och minnas tillsammans senare, när vi kan ses igen.

Eller hur?

Kerstingarn förvandlas

Nu har det börjat komma bilder på kläder som Kerstins efterlämnade garn har förvandlats till. Man kan bli tårögd!

Här är Kerstin vid en av de presentationer som hon ledde — när hjälpstickningsgruppen i Hyllie Park kyrkan i Malmö skulle skicka iväg resultatet av en tids arbete (kanske en termins?). Då hängde gruppmedlemmarna upp alla kläder och filtar längst fram i kyrkan, och församlingen fick se dem under en gudstjänst och vara med och be för de barn och föräldrar som skulle få dem. Ett helt fantastiskt sätt att arbeta tycker jag.

Nu har Inga-Britt stickat ett par mössor av garn som hon fick ur Kerstins efterlämnade förråd.

Marianne har stickat en Yemenväst och en Easy Peasy Beanie och har lite garn kvar att göra något mer av.

Och Sigrid har stickat ett par sockor som jag tror att hon ska lämna in på ett av Hjälpstickans inlämningsställen.

Sexton påsar har jag postat åt olika håll nu, så det kan kanske komma några fler bilder framöver!

Paket åt olika håll

Av Posted on Inga taggar 1

”Ska vi åka till Tobbe och hämta garn?” frågade Eva.

Nu i januari har jag varit i Malmö i några veckor, arbetat på distans (på min arbetsplats är vi tillsagda att arbeta hemifrån så mycket som möjligt) och försökt ordna med min lägenhet som har varit utlånad i över ett år och behöver ganska mycket omvårdnad.

Tobbes fru Kerstin dog häromåret, och Eva och jag beundrade henne mycket båda två.

Hon startade en hjälpstickningsgrupp och var med och förvandlade den till ett språk-och-stick-café på en sfi-skola här i Malmö, och i sitt volontärarbete på Erikshjälpen Second Hand hann hon spana efter material som kunde tas vara på och fördelas bland dem som inte hade möjlighet att skaffa eget.

Här är en kort film från 2015, när hon var finalist i tidningen Dagens satsning Årets förebild:

Vi fick med oss flera kassar garn från Tobbe, men när jag kom hem med det och började dela upp det i högar och fundera på vad jag skulle kunna sticka kom jag på att det borde bli något mer.

Och eftersom det inte går att ses eller bjuda in till några träffar nu ställde jag en fråga i Facebook-gruppen Handarbeta för välgörenhet: fanns det några som ville ta emot ett litet garnpaket var och sticka något till valfri insamling som en liten hyllning till Kerstin?

Nu har fjorton små paket åkt iväg åt flera olika håll (lustigt nog flera Västerås-adresser), och fler är på gång, och jag har redan fått meddelanden om att några har kommit fram.

Om man kunde skulle jag gärna prata med PostNord om att portohöjningarna är nästan skrattretande — 48 kronor styck kostar sådana härt 250-gramspaket numera — och om det totalt miljöovänliga i deras system med förfrankerade påsar. Men den här gången vill jag också hylla PostNord lite grann, för flera av leveranserna har alltså gått riktigt snabbt!

Kanske blir det några bilder av mössor och annat som är stickat av Kerstins garn här framöver. Det vore roligt!

Men kära kära Kerstin, vad vi saknar dig!

Garn på väg

Av Posted on Inga taggar 2

Det här är en del av Händiga händer, en grupp textilhantverkare som jag har lärt känna här i Kalmar.

Foto: Neuroförbundet

Och det här är Lise Lidbäck. Vi fick kontakt när Lise var med och stickade till en av de första insamlingarna som jag var med och ordnade, och sedan har jag följt Lises arbete — sedan några år är hon Neuroförbundets ordförande och gör ett helt fantastiskt arbete för att människor som har neurologiska sjukdomar ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt och få det stöd de behöver, bland annat i vården och med assistans. Nu senast hjälpte hon regeringen och Folkhälsomyndigheten att rätta till en miss i informationen om restriktioner för riskgrupper — SÅ viktigt.

För inte så länge sedan fick jag ett meddelande från Lise. Hon undrade om jag kunde komma på någon som kunde göra något bra av det garn som hon hade kvar och som har blivit liggande eftersom hon inte kan sticka nu.

Jag satte henne i kontakt med Händiga händers ledare Annika, och häromdagen kom den här bilden!

Nu är två lådor garn på väg från Stockholm till Kalmar där innehållet kommer att förvandlas till värme åt människor som behöver. Men mitt hjärta blir ju varmt redan av den här bilden, och kanske blir det likadant för er som läser. Tusen tack, Lise och Händiga händer, för att ni vill göra bra saker!

Arbeta på distans

Av Posted on Inga taggar 0

Den här konstiga tiden kan få en del vackra bieffekter. Det gör den inte mindre konstig men kanske lite lättare att härda ut med.

Den här bilden kom till min e-postlåda för några dagar sedan. Barbro, som är syster till Gunilla som jag intervjuade en gång för kanske sex år sedan, undrade om jag hade något tips på vart hon kunde skicka de här koftorna och mössorna som hon hade blivit klar med. Hon ville helst att de skulle komma till något land i Afrika.

Jag skrev om en Human Bridge-butik som jag har hört tar emot (det är lite olika med biståndsorganisationernas second hand-butiker) och som ligger nära hennes hem, och om möjligheten att skicka direkt till Human Bridge.

Men så skrev jag också att ett lite roligare och personligare alternativ skulle kunna vara att skicka dem till Ann-Sofie som leder en babypaketsgrupp som arbetar för Human Bridge. Då skulle Barbro kunna få se lite bilder från när paketen packas och hålla kontakten med gruppen fastän de befinner sig långt från varandra. (Jag hade förstås först frågat Ann-Sofie om det var en bra idé.) Ann-Sofie har nyligen pratat med Human Bridge och fått höra att babypaket nu i höst skickas till bland annat Somalia och att organisationen gärna tar emot fler fastän delar av verksamheten ligger nere.

Barbro svarade att hon gärna ville skicka sitt paket till gruppen och undrade om det var något mer de behövde till paketen. Och Ann-Sofie tackade och berättade vad som saknas och skrev att Barbro är välkommen att vara med på någon samling på videosamtal eller telefon om hon vill.

Inspiration till oss allihop!

***

Uppdatering: Å, jag borde ha listat ut att ni vill veta vad det är för modell Barbro har stickat. Jag gissade på den här, och nu har jag hört med Barbro som har bekräftat att det är den hon stickar gång på gång och med olika randningar.