Idag blir det ett boktips — för den här boken som jag läste ut för flera veckor sedan kan jag inte sluta tänka på!
John Mullan upptäckte jag på BBC där han är med och talar om litteratur i flera sammanhang. Under pandemin har han gjort en serie med korta presentationer av Jane Austens romaner, till exempel, och han har också varit med i flera gruppsamtal tidigare. Det finns också flera filmade föredrag och samtal på Youtube, till exempel det här:
Han är alltså professor vid University College of London, och man kan tänka sig att det är en något inspirerad och uppsluppen stämning på den litteraturvetenskapliga institutionens föreläsningar där också, eller hur? De första gångerna när jag lyssnade på honom tyckte jag att hans ”ANNNNND” hamnade i vägen för det mesta som var intressant, men nu har jag vant mig och blir så glad av hans entusiasm över litteraturupplevelserna. Precis så underbart kan det ju vara att upptäcka mer och mer!
I What Matters In Jane Austen? (som kom ut redan 2012 — det är bara jag som inte har upptäckt den tidigare) har han valt ut tjugo frågor, en del sådana som diskuteras framlänges och baklänges sedan länge, och en del som är lite mer ovanliga men lika avgörande för hur mycket man som läsare förstår av det som händer i romanerna. Symboliken och de sociala spelreglerna i kortspelandet på bjudningarna hade till exempel gått mig förbi, och kapitlet om att rodna och om hur och i vilka sammanhang romangestalterna gör det är rörande och roligt och vackert. John Mullan gör också, som så många andra, ett försök att förklara hur fina familjers ekonomi fungerar, och jag tycker nog att han lyckas bättre med det än de andra föreläsare (med lite olika bakgrund) som jag har hört.
Andra roliga frågor är den om riskerna med att åka till havet, den om huruvida systrar sover i samma säng, den om varför vädret är så viktigt och den om vad de andra i berättelsen säger när den kvinnliga huvudpersonen inte är med.
Och andra frågor som man verkligen kan vara glad att en litteraturprofessor tar upp är den om huruvida vi någonsin ser människor som räknas till de lägre samhällsklasserna och den om huruvida människor som är sjuka får skylla sig själva.
Kommer den här boken någonsin på svenska? Man kan ju hoppas, men den som har läst alla romanerna och känner till sammanhangen har ju mycket förförståelse med sig. Jag lånade det här exemplaret på biblioteket, så gör det om du bara vill prova!
Här är två av de korta filmer som spelades in i samband med att John Mullan hade gjort redaktörsarbetet med en nyutgåva av Förnuft och känsla:
Här är en där han berättar om alla de kvinnliga huvudpersonerna i de sex romanerna:
Och här är ett slags panelsamtal, ett radioprogram där alla är så överens om att Emma är den bästa roman som har skrivits på engelska (när man hör dem är det lätt att hålla med, kanske särskilt om man som jag inte har läst så jättemycket …). En liten varning för programledaren utfärdas härmed — han heter Melvyn Bragg och är förstås en mycket beundrad journalist men har också ett mycket osympatiskt sätt att avbryta och tjafsa med och skratta åt sina gäster, särskilt sina kvinnliga gäster. Nå, ändå:
John Mullan säger då och då att Jane Austen är en författare som får sina läsare att känna sig intelligenta. Det hade jag inte tänkt på, men när han sa det insåg jag att en av de saker som gör det så roligt att lyssna på honom är att han verkar tro sina åhörare om att vara lika entusiastiska och intresserade som han själv. Nu måste jag läsa ett par av hans andra böcker!