Sorgligt men roligt

I höstas fick jag en ny kollega, Anna. Vi arbetar inte i samma lokaler och har setts väldigt lite, men för någon månad sedan frågade hon om jag visste någon som skulle vilja sjunga Giovanni Battista Pergolesis Stabat mater med henne på långfredagen.

Det är ett verk som jag har varit med och spelat men aldrig tidigare sjungit — och nu blev det två gånger! Först sjöng vi tre satser i gudstjänsten i Heliga Korsets kyrka i Kalmar, och sedan sjöng vi sju satser i långfredagsandakten i Ljungby kyrka i Ljungbyholm söder om Kalmar. I Heliga Korset var det Helene Ingvarsdotter och Pär Hammarlund som spelade, och i Ljungby var det Kim Eriksen.

Varje gång vi har setts för att repetera har vi konstaterat att vi inte borde säga att det är SÅ ROLIGT att sjunga det här verket, för det är ju så gränslöst sorgligt … men när vi var klara igår var vi ändå tvungna att säga tack till varandra för att det hade varit SÅ ROLIGT.

Jag klarar knappt att titta på inspelningen, för jag tycker att jag gör så konstiga miner, men musiken är verkligen vacker. Så du som vill får gärna lyssna!

Vi börjar sjunga ungefär 21 minuter in i filmen. Innan dess är det en andakt, och så berättar prästen Jakob lite om verket.