Radikal roman

När jag skrev om Elizabeth Gaskells roman Ruth förra gången …

… var det mest om att jag var SÅ irriterad för att jag hade råkat beställa den här dumma utgåvan …

… som är så slarvigt gjord att ingen har sett att första bokstaven i författarnamnet på omslaget har ramlat bort (antagligen därför att ingen människa ens har kastat ett öga på det) …

… och för att A4-formatet och sättningen gör den så besvärlig att läsa.

Men det finns ju andra utgåvor!

I några av de stora klassikerförlagens klassikerserier, nämligen, till exempel den här.

(Tyvärr verkar det inte finnas någon svensk översättning än. Men en annan roman av Elizabeth Gaskell ska komma ut på svenska nästa år, så hoppas kan man ju!)

Varför ska man läsa Ruth?

När jag gjorde det var det bara för att jag var (är fortfarande!) så fascinerad av North & South och ville läsa något mer.

Men Ruth är en SÅ intressant roman oavsett om man har läst något annat av Elizabeth Gaskell eller inte.

Hennes första roman, Mary Barton, har en tonårig huvudperson som befinner sig mitt i den växande textilindustrin och hamnar i ett triangeldrama med en ung vän till familjen och sonen till en av stadens industriägare. En av Marys väninnor är en ett par år äldre flicka som håller på att slita ut sina ögon med att sy kläder för hand — hon syr i dålig belysning, och extra illa är det när det är bråttom med kläder till sorgehus.

Mary Barton var en kontroversiell roman när den kom ut. Att ha en arbetarflicka som huvudperson var något nytt, och det var också tydligt att Elizabeth Gaskell inte bara hade gjort journalistbesök i de miljöer hon beskrev. Hon hade verkligen satt sig in i förhållandena och hade många vänner bland dem vars liv hon försökte skildra.

Ruth blev om möjligt ännu mer kontroversiell. Huvudpersonen är en femtonåring som är ensam i världen men som finner sig tillrätta i en krävande arbetsmiljö med oförutsägbara arbetstider, dåliga arbetsvillkor och mycket lite uppskattning. När hon blir utvald till den lilla grupp som ska vara lagningssömmerskor på en bal — vänta i ett rum intill balsalen för att närsomhelst kunna laga trasiga klänningar, det hade jag aldrig hört om, men tydligen förekom det! — är det ett steg uppåt i hierarkin.

Men en ung man som kommer in i lagningsrummet tillsammans med sin danspartner lägger märke till henne och lyckas fånga hennes uppmärksamhet, och snart är hon fast i vad vi nog skulle kalla en groomingfälla. Så som samhället fungerar kan han ta sig ur situationen utan att ens kommentera den, men hon är långt hemifrån, utan pengar, utan möjlighet att få något vettigt arbete med vettig lön, gravid.

Så mycket kan jag nog berätta utan att förstöra läsupplevelsen för någon, och så mycket måste jag berätta för att kunna förklara varför boken blev så kontroversiell att den brändes av medlemmar i Elizabeth Gaskells egen församling. Hon fick också höra att en präst hade förbjudit sin gamla mamma att läsa den!

Problemet var helt enkelt att Elizabeth Gaskell skildrade en ”fallen kvinna” med medkänsla och sympati och lät henne vara huvudperson. För oss kan tonen i berättelsen te sig moralistisk och patetisk, men Elizabeth Gaskell var radikal, så radikal att hon satte sitt eget rykte på spel.

En anledning att läsa boken nu, i år, är att en del av den utspelar sig under en epidemi. Ruth förstår att mycket få är villiga att riskera sin hälsa för att vårda de sjuka, tar farväl av sin son och sina vänner och börjar arbeta som sjuksköterska. Liksom dagens sjukvårdsanställda gör hon allt för att inte sprida smittan, men det är svårt för henne att skydda sig själv.

Ytterligare en anledning att läsa den är att den är ett exempel på hur människor som var före sin tid, och i vissa fall verkligen bidrog till att samhället klev framåt med stora steg, kan vara visionära på olika sätt men också föra fram tankar som är helt främmande för oss nu. Jag fick precis ett nyhetsbrev om Emma Wikströms doktorsavhandling om Ellen Key. Ellen Key har betytt oerhört mycket för synen på barn och för pedagogikutvecklingen i Sverige — men hon propagerade också för rasbiologi. Det finns fler sådana exempel.

Men mest är Ruth förstås en typisk Elizabeth Gaskell-roman, full av hennes enorma samhällsengagemang, ovanliga personporträtt (bland annat har hon en hjälte med en funktionsvariation — jag har inte läst några kommentarer om det, men det kan nog ha varit radikalt, det också!) och mycket kärlek till människor. North & South är fortfarande min favorit, men jag rekommenderar gärna Ruth också.

Här kan man lyssna på ett BBC-samtal om Ruth som ”lockdown reading”!