Bara ett par hundra meter från Vita huset i Washington, DC, på den gräsmatta som kallas The Ellipse, ställs varje jul en jättestor julgran bland en massa mindre granar.
Det är en för varje delstat i USA, en för varje territorium och en för The District of Columbia, och i varje delstat eller territorium är det en gymnasieskola som blir utsedd till julgranskommitté.
Alla granarna kläs med ljusslingor och stora kulor, men kulorna är inte likadana när gymnasisterna har gjort sitt — en del kulor är fyllda med något, och de flesta är målade.
Massor av stilar och idéer får plats — sannolikt inte alla som kunde ha uppstått, men ändå.
Jag var vid utställningen i dagsljus, så jag kan tyvärr inte bjuda på så särskilt stämningsfulla bilder. Dessutom var det alldeles fullt med folk som fotograferade sig själva och varandra framför och i julgransskogen, så jag fick ingen bild av helheten.
Varje gran har en präktig om än inte så vacker skylt — och egna högtalare som spelar julsånger.
Den stora julgranen är en tradition som började när Grace Coolidge var presidentfru 1923, och delstatsgranarna, som kallas ”A Pathway of Peace”, kom till 1954 när Dwight D. Eisenhower var president.
Tänk att det finns en ”pathway of peace” så nära en man som gör så mycket konstigt och som är allt annat än en fredsgestalt. Det måste vara bra på något vis.