Här är årets första antikvariatsfynd!
Jag gjorde det på Carpe Librum, ett pop-up-antikvariat i Washington, DC, när jag var där under jul- och nyårshelgerna. Det var namnet i titeln som gjorde att jag tog ut boken ur hyllan — författaren, Stephanie Cowell, hade jag aldrig hört talas om tidigare. Det visade sig att hon har skrivit länge och fått mycket beröm och att hennes specialgenre är historiska romaner där huvudpersonen befinner sig i närheten av en för eftervärlden mycket känd person. På det viset hat hon skrivit om Wolfgang Amadeus Mozart i den här romanen och om William Shakespeare i en tidigare roman. Hon har också skrivit om Claude Monet och om William Shakespeare i berättelser där de själva liksom är huvudpersonen, om jag förstår det rätt.
De fyra systrarna Weber är tillsammans med Mozart det som den här berättelsen snurrar runt — de har en mamma som är missnöjd med livet men hoppas att döttrar som gifter sig rikt ska kunna ge henne ett nytt liv, och de har en pappa som lever för sin musik och sina musikervänner och inte riktigt verka förstå konsekvenserna för familjen.
Josefa, den äldsta systern, har en mäktig röst och skulle kanske kunna bli professionell sångerska. Aloysia har en mycket mindre röst men sjunger fantastiskt, hon också, och dessutom är hon vacker. Constanze håller sig mest hemma och drömmer om vänlighet och kärlek och trygghet. Och lillasyster Sophie vill egentligen bli nunna men vet att familjen behöver henne. Hon är också berättaren och överlevaren som försöker redogöra för familjens liv för en fascinerad musikhistoriker många år senare i romanens ramberättelse.
Vem är Wolfgang Amadeus Mozart? Jo, en vänlig ung man som dyker upp i familjen Webers hem som en av pappans musikvänner och deltar i kammarmusikkvällar med vin och varm choklad. Han har en krävande pappa som väntar på segerrapporter därhemma och en krävande mamma som reser tillsammans med honom och hoppas att han inom kort ska ta ett tredje steg i sitt liv. Först var han det fantastiska underbarnet i ett antal år, nu har han varit en ung man med få framgångar och många motgångar i några år, och snart måste han väl få sitt genombrott?
Den Mozart som vi fick ”lära känna” i filmen Amadeus finns det bara fragment av här — han kan vara briljant och rolig och lite arrogant när han får chansen att spela för samhällets mäktiga, och han protesterar när uppdragsgivare vill behandla honom som en tjänare. Men mest är han blyg, inte osäker på sin musik men osäker på hur han ska kunna få utrymme att göra det han vet att han kan — och inte så lite förvirrad av allt som händer runt och mellan de fyra flickorna Weber.
Det har hänt mig ett par gånger förut att jag har sett eller läst något och gjort en spontan jämförelse med något annat bara för att sedan upptäcka att massor av andra redan hade gjort samma jämförelse. Den här boken läste jag strax efter att jag hade sett Greta Gerwigs nya filmatisering av Unga kvinnor, och jag hade också läst en lång rad artiklar om Louisa May Alcotts roman och dess betydelse för generationer av läsare. Så den tänkte jag på medan jag läste Marrying Mozart, och jag tyckte nog att Stephanie Cowell har lyckats bra med att undvika den moralistiska ton som tynger Unga kvinnor och att hon gör tydligare försök att få sina läsare att förstå den miljö som systrarna lever i (inte så konstigt eftersom Louisa May Alcott skrev för samtida läsare och Stephanie Cowell har skrivit en historisk roman). Men på nästan alla andra sätt är Unga kvinnor mycket mer intressant.
Det lustiga var att när jag letade upp boken på Goodreads såg jag att var och varannan recensent hade gjort samma association …
Stephanie Cowell gör de misstag som jag tror att ganska många som vill skriva historiska romaner gör: hon försöker ge läsaren så många intryck och så mycket stämning — yllenattsärkar, smutsiga strumpor, praliner, kungligheter, gatumiljöer, ölhus med prostituerade — att det riskerar att bli ofrivilligt komiskt och lite fånigt. Hennes berättelse är så full av dofter och lukter och praktiska detaljer att den blir overklig, för flickorna Weber är ju vana vid allt som tillhör deras vardag och skulle inte ägna det så enormt mycket uppmärksamhet om det var de som berättade.
Vem är det som gifter sig med Mozart?
Om mamma Weber hade fått bestämma — och kanske om pappa Weber hade fått leva — hade den historia som många av oss har hört berättad kanske blivit annorlunda. Här blir det rent praktiskt exakt som i historieskrivningen och i det personliga och i detaljerna på ett antagligen ganska annorlunda sätt. Många Unga kvinnor-läsare har ju önskat att den berättelsen skulle ha slutat mer traditionellt. Stephanie Cowell fyller det som alla ”vet” med egna idéer och tolkningar, och konstigt nog blir det till slut nästan lite löjligt och oengagerande trots dramatiken.
Marrying Mozart är inte någon stor läsupplevelse, i alla fall inte för mig, men ämnet har nog gett den vingar. Mitt exemplar har rest vidare till en musikerkollega som jag har spelat Mozartmusik med många gånger.
Och om någon bestämmer sig för att skriva en roman om Nannerl Mozart eller Margerethe Danzi, två av de flickor som växte upp tillsammans med honom i Leopold Mozarts ”underbarnsstall”, då kommer jag nog inte att kunna låta bli att läsa den.