Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

För att inte glömma

Den 6:e augusti förra året åkte jag och min kusin Mi med min faster Monica in till Växjö. Min faster var inbjuden för att tala på Hiroshimas minnesdag i en fredsförening där.

En av arrangörerna och Monica. Foto: Mi Limpolo Nilsson

Hennes stora biografi över Edita Morris var ämnet.

Edita Morris var en svensk adelskvinna som hamnade i händelsernas centrum på en rad platser under nästan hela sitt liv. Hon engagerade sig (och många av sina vänner) i fredsarbete och blev också skönlitterär författare delvis på grund av sitt stora engagemang.

Anledningen till att min faster skrev om henne var bland annat romanen Hiroshimas blommor, som på sin tid blev en enorm succé och översattes (från engelska, som var Edita Morris ”författarspråk”) till 39 språk.

I Växjö fick vi också höra om Edita Morris arbete på plats i Hiroshima med bombens överlevande offer — hennes son hade kommit dit som amerikansk soldat, sett förödelsen och skrivit till henne om vad han såg, och hon kom dit och öppnade ett slags vuxenfritidsgård (”rest house”) dit människor som hade det svårt kunde komma för att träffas, äta och vila.

Efter föredraget tände föreningens medlemmar värmeljus i handvikta papperslyktor, och vi gick ut på terrassen vid Växjösjön och vidare till bryggan och skickade ut ljusen.

Ungefär såhär minns människor på olika platser i världen Hiroshimadagen: genom att samlas, lära sig något om det som hände eller om arbete för fred, och tända ljus för atombombernas offer. I år är det 75 år sedan bomberna släpptes — och samlingarna blir ju annorlunda på grund av olika länders Covid-19-restriktioner.

Men läsrekommendationer? Ja, såklart! Min faster doktorerade i historia på den amerikanska censuren efter atombomberna, och en avhandling kan man ju läsa om man bara bestämmer sig för det. Hon skrev på engelska, och den gavs ut i japansk översättning också.

Hennes egen roman om Hiroshima finns som e-bok och ljudbok nu:

Den här barnboken, ett slags 1900-talslegend kanske man kan kalla den, läste vi i skolan när jag gick i lågstadiet och mellanstadiet, och jag hoppas att många barn får ta del av den nu också:

Så kan man höra och se en bokmässepresentation av min fasters Edita Morris-biografi här:

Och här skrev hon för några år sedan, i samband med kärnkraftskatastofen i Fukushima, om hur erfarenheter av atombomberna påverkade den japanska debatten. Man kan lyssna också!