Mössan till vänster är en restgarnsmössa som jag har ångrat många gånger att jag satte igång. Jag fick tag i ett nystan som bestod av massor av bitar i olika längder, och jag orkade inte göra ryska skarvar just då utan tänkte bara att jag fäster senare. O vad det har tagit tid att fästa … Men fem mininystan och ett par riktigt korta snuttar är förvandlade till något användbart nu!
De fyra andra mössorna har min väninna Agnes stickat. Min mamma och jag hälsade på hos henne i söndags. Hon har huset fullt av barn och har bland annat tillverkat stora mängder flädersaft i sommar (jag fick en flaska med mig — så god!), så jag vet inte när hon har hunnit sticka. En mössa var hopsydd men hade trådar kvar att fästa, två var rektanglar och en stickade hon klart medan vi var där. Nu har jag gjort det sista på allihop.
En sak som jag provade nu och som fungerar både om man maskar av och fäster ihop kanterna samtidigt (jag gör det helst med virknål) och om man syr: de första tre–fyra–fem centimetrarna kan man göra från rätsidan, och sedan kan man vända på arbetet och göra resten från avigsidan. Då blir den uppvikta kanten ”rätt”. Inte svårt alls!