Den här bilden fick jag se på Facebook häromdagen. Det var en väninna som hade delat den vidare, som det heter. Så jag skrev till fotografen, Michael Brannäs, och frågade om han ville att den skulle publiceras här på Ett varv till-bloggen också.
Såhär var bildtexten:
Jag var på reportageresa i Belarus, åkte till Tjernobyl.
Där i det förbjudna området där inga fick bo, på grund av den radioaktiva strålningen.
Men här i en liten rysk stuga bodde hon med en berusad man och en deprimerad son.
Hon hade handarbetat dessa fantastiska kuddar och överdrag som hon skickade till en syster i Moskva som sålde dem vidare så att hon fick lite pengar, för hon hade det riktigt fattigt.
Hon blev så rörd och stolt när jag frågade om jag fick ta en bild.
Jag sa att hela Sverige kommer att se bilden, en mild lögn … för att göra henne glad …
Nu är vi i alla fall några till som har sett hennes broderier. Jag tror att vi dessutom har beundrat dem allihop. Och att vi kommer att minnas henne med beundran. Så många timmar och något vackert mitt i allt som bara verkar vara alldeles förstört.