Att handla hållbart

Inas butik, Vita knutar, fotograferad i somras när allt var grönt.

Häromdagen läste jag en lista på Underbara Claras blogg med tips om hur man kan handla mer hållbart. Sådant behövs!

Eftersom jag saknade ett viktigt resonemang där skrev jag en ganska lång kommentar, och nu lägger jag ut den här också. Ska komplettera den lite på slutet.

***

Här kommer ett till handla-hållbart-tips:
“Hållbar utveckling” har ju tre delar: miljön, det sociala och det ekonomiska.
Den ständiga jakten på det lägsta priset gör att många av oss hamnar på Amazon, Adlibris och andra stora postorderställen.
Men en hållbar utveckling är ju också att småföretagare kan klara sig i glesbygd, småstäder och storstäder.
Så jag skulle föreslå att man när man letar efter en vara som måste vara ny köper eller beställer den från ett företag som man tycker är viktigt för samhället där företaget finns eller från någon som man vill stötta.
Jag har arbetat i en bransch där många små återförsäljare blev tvungna att stänga, så jag beställer alltid från någon av de små som finns kvar ifall jag inte kan gå till någon av dem. Faktum är att jag också går in och beställer personligen när jag vet att det är en vara som de inte har men som deras distributörer har.
Det här fungerar förstås inte med allt som man behöver, men med förbluffande mycket!
Nu bor jag i en stad där det finns många småbutiker som är kedjelösa, och det är fantastiskt, men en lokal annonssäljare som jag träffade häromdagen sa att många av dem har det kämpigt. Då känns det ännu viktigare att de pengar som jag använder i möjligaste mån hamnar hos dem och inte i något megaföretag där de bara blir en pyttepyttedel av chefernas abstrakta lönesummor.

***

Det som jag glömde skriva, och som jag faktiskt tror att många av oss glömmer att tänka på, är att när vi handlar av jättepostorderfirmor eller bara handlar på stora köpcenter när vi är i större städer berövar vi oftast våra egna hemkommuner och hemlandsting en massa skatter som behövs för att hålla vård, skola och omsorg igång. Handlar vi av människor som är bosatta i vår hemkommun betalar de en del av sin förtjänst i skatt, och vi ser till att hålla samhällsfunktionerna igång.

Det läskiga är att när vi handlar hos stora kedjor är det inte bara så att ägare och höga chefer kan ta ut stora summor. Mycket av de pengarna försvinner också iväg ut ur landet på olika snirkliga sätt — en del till skatteparadis. Och naturligtvis utan att gynna lagerarbetare och butiksanställda så värst mycket. Franchisetagare är ofta mycket pressade av franchisekedjorna.

Jag träffade Ina på en körrepetition idag. Hon har en butik tillsammans med sin syster. När jag och andra handlar av dem är det dem och deras familjer och deras lilla by och deras relativt lilla kommun vi håller igång. Att tänka på det är helt klart en glädje, och man kan handla av dem för den glädjens skull eller för att de har väldigt bra varor (ekologisk hudvård bland annat, lite ovanliga märken) eller för att deras butik är mysig eller för att burkarna är snygga eller för att allt är ekologiskt eller … Motivet spelar inte så stor roll, för effekten blir att de kan fortsätta att driva sin butik och att allt det goda som den resulterar i kommer att fortsätta. Det är ganska mäktigt eller hur?

Men om man vill handla hållbart är det bland annat såhär man måste göra, det är jag alldeles övertygad om.

Ett släktinlägg kan man kanske kalla det som jag skrev om skördetidsinköp för ett par veckor sedan!