Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Lite om stickning och utmattningsdepressioner

Av Posted on Inga taggar 0

Många av er som läste om min väninna och hennes stroke-migrän berättade om hur stickning och virkning har hjälpt er genom utmattningsdepressioner, depressioner och andra liknande saker. Tusen tack för det förtroende ni har visat mig och oss allihop genom att berätta! Här är några av svaren:
Paula, som har drabbats av utmattningsdepression två gånger, skriver:
Det funkar utmärkt mot utbrändhet!
Hon berättar också att hon letar efter en läkare som kan bekräfta att det stämmer. 

Här är det Gunilla, en diakon som jag känner lite grann, som stickar. Hon ledde för några år sedan Marthorna, ett slags syförening som jag hälsade på hos, i Olaus Petri församling i Örebro.
Kerstin skriver:
Fina färger på garnnystan räddade mig när jag gick i väggen. 
Och Mona-Lisa:
Har också en utmattningsdepression sedan 14 år. Hare inte kunnat överleva utan min stickning. 
Helen har en annan sjukdom och arbetar med sin virkning för att hålla igång: 
Lyckopiller blir man inte lycklig av — livet blir bara mer hanterligt (bara en parentes). Att skapa, oavsett hur resultatet blir, tror jag stenhårt på. Blev för tre år sedan sjuk i en genetisk mitokondriell sjukdom som påverkar både mina muskler och mitt nervsystem på olika sätt. Virkning och handarbete är och har varit utmärkt som terapi/habilitering/lugnande/minnesträning etc. 
Inga skriver:
Visst hjälper det. Vet själv!
Och Christina:
[Att stickning och virkning är bra strokerehabilitering] låter både troligt och vettigt — det hjälper även mot deppighet. 
Laila berättar:
Efter en del händelser i familjen blev jag sjukskriven en tid eftersom jag inte fixade jobbet. Läkningen bestod av sova, promenader, frivoliteter och stickning.

Inspiration och material.
Ria skriver om en annan sjukdom:
Jag har en neurologisk muskelsjukdom, och att sticka hjälper mig med både finmotorik och att använda musklerna. Läsa mönster hjälper mig med koncentration! 
Leona berättar om sin reumatism:
Eftersom jag är reumatiker så använder jag stickning för att hålla igång mina händer och handleder. Men till en viss gräns  –eftersom det kan också slita när man sitter för mycket. 
Marie fick svårt med koncentrationen efter en olycka i familjen:
Jag stickar och virkar efter att min äldste son dog i en olycka för snart fyra och ett halvt år sedan. Tappade lust, ork och koncentration att läsa böcker. Det tar oerhört mycket tid och kraft att läsa, (fortfarande, men att handarbeta fungerar mycket bra. Det är min meditation och min terapi. Fungerar ypperligt för mig. 
Maria skriver:
Jag håller med om att det hjälper. Efter en krock med väggen, då började jag sticka — det håller väggen borta, och jag sover gott efter en stickstund. Till och med tio minuter om dagen gör mycket nytta. 

Mycket att förvandla.
Och Åsa:
Jag hittade stickningen strax efter jul. Då hade jag varit sjukskriven sedan mitten av november på grund av depression. Idag är jag superglad att jag hittat min hobby. Istället för att få panikattacker och ångest sätter jag mig och stickar. Jag mår mycket bättre och går tillbaka till jobb nästa vecka. Stickning och antidepressiv medicin hjälpte mig. 
Inge Gerd skriver:
Jag tror helt och fullt på denna metod eftersom den ger god motorik, tankeverksamhet och mycket glädje och lycka!
Tack ska ni ha, allihop! Om det är någon mer som vill berätta, eller om någon vill berätta mer, så gör det — det verkar som om det här är något som fler behöver få höra om!