När jag var hos min väninna Ita i Riga en helg i maj tog hon fram tre jättelika handarbetsböcker som hennes mormor och mamma hade haft och som hon hade fått ta över ganska nyligen. De var utgivna i Riga på 1950- eller 1960-talet och innehöll ganska lite text (på lettiska och ryska, förstås) och en osannolik mängd diagram. Bårder och geometriska mönster för stora ytor, blommor och annat för dukar, tröjor och koftor och kjolar — allt presenterades med vad jag uppfattade som stort allvar och ett slags ingenjörsprecision som inte precis tog med i beräkningarna att ett av de avgörande inslagen i handarbetsplaner är att man blir inspirerad. Fotomodellerna, där sådana förekom, såg ofta ganska sura ut, men det är ju svårt att gissa huruvida det var ett estetiskt ideal, ett resultat av arbetsmiljön eller bara brist på film att slösa med.
Men inspirerade blev vi ändå — inte minst av de helt oöverskådliga mängderna vantdiagram, sida upp och sida ner med färger som kanske hade blivit lite bruna med åren men som fortfarande visade att även om man tillverkar industriella mängder mönster kan vart och ett för sig bli som ett konstverk.
Jag har ännu inte stickat vantar på strumpstickor och ännu inte provat mönsterstickning på riktigt, inte ens med två färger, så jag tror inte att jag ska ge mig på någon av de här vantmodellerna i första taget. Men bara att veta att de tre böckerna finns gör mig glad.
Itas katt var mycket intresserad av böckerna, och jag vågar knappt tänka på vad som skulle hända om den fick chansen att ta sig an ett garnnystan …
Åh, en så underbar skatt dessa mönsterböcker är. En fantastisk inspirationskälla att hämta ur när du behöver. Såå vackra mönster!!=0))
En sån bok skulle jag vilja lägga vantarna på 😉
Jag har en bok med Gotländska stickmönster men med mest svartvita bilder och visst, inspirerande, men i färg blir det roligare ändå.