Lottas mammas trampsymaskin

Nu måste jag berätta något riktigt roligt!

I helgen kom det här lilla meddelandet som en kommentar här på Kyrkkaffebloggen:

Hej!

Jag har en trampsymaskin som jag vill skänka till ett land med brist på el. Har ni sådana kontakter?

Lotta i Varberg

Jag skickade frågan till Ingrid på Slättmissionens Hjälpande Hand och fick svar i morse:

Hej!

Jättegärna! Har just funderat på hur man skall hjälpa dem i byn i Gambia som ej har elektricitet. Tänkte då på trampsymaskiner, att några kanske kunde livnära sig på det — och så mailar du! Ibland blir man så glad!!!

Ingrid

Nu visar det sig dessutom att Lotta kör förbi Skara då och då, så transporten från Varberg blir inget problem alls.

Såhär berättar Lotta om symaskinen:

Jag är född 1964, och mamma hade en trampsymaskin fast alla andra hade elektriska symaskiner.

Jag har alltid gillat att sy så jag lärde mig sy på den här trampsymaskinen parallellt med att jag lärde mig sy på de elektriska i syslöjden.

Jag hade förmånen att få vara med på ett skolutbyte i Uganda för några år sedan och insåg då att trampsymaskiner har ett stort värde i fattiga länder och är särskilt viktiga för kvinnor som kan få möjlighet att försörja sig/lära sig ett yrke. Så jag bestämde mig att när mamma en gång gick bort så skulle symaskinen till Afrika.

I flera år har vi sökt efter någon som kan frakta ner den, och nu äntligen fick jag napp hos er! Den väger ju otroligt mycket så det är svårt för en privatperson att skicka den. Den behöver åka med i en container eller liknande.

Hälsningar,

Lotta

Och det är alltså just vad den ska få göra. Åka container till Gambia.

Om det är någon mer som har en fungerande trampsymaskin stående och vill sätta den i arbete, hör av er! När det ändå skickas en container med sjukvårdsutrustning till Sukuta kan det få följa med ett par symaskiner till. På det viset blir det inte bara hjälp åt dem som är sjuka utan också hjälp vidare åt några som kan bli självförsörjande om de får en syutbildning och en maskin att sy på!