Ibland kan det ta ett tag innan idéer blir verklighet.
Ibland kan det ta … kanske åtta år eller så.
Den ärvda, blårutiga favorittröjan av ylle hade fått ett par hål för mycket, och jag kunde ha slängt den vid så många tillfällen, men jag ville verkligen prova att göra något annat av den.
Faktum är att jag provade att tvätta den lite för varmt i maskin för att se om jag kunde få den att filta ihop sig lite, men det hände i stort sett ingenting.
Det innebar att den skulle bli lite svårare att sy i, eftersom den fortfarande var elastisk och eftersom maskor fortfarande kunde springa iväg — men en timmes arbete var den ju värd.
Här har jag vänt den ut och in. Jag var väldigt nöjd med att jag kom ihåg att göra det …
Vill man sy mössor till mottagare som man känner ber man dem att mäta en mössa som passar tvärsöver och på längden eller att mäta runt huvudet. Det kan hända att man bara får ut en lagom stor mössa av en tröja då.
Syr man till hjälpprojekt där alla storlekar behövs så föreslår jag att man försöker få ut två mössor på tröjans bredd. Proportioner ungefär som på den hemmagjorda mönsterdelen på bilden fungerar bra, tycker jag, och överdelen kan man rita med en lagom stor tallrik eller assiett eller med en passare.
Eftersom jag inte har någon textilkrita nålade jag fast mönstret, sydde runt det och flyttade det sedan till tröjans andra halva för att sy en mössa där också.
Lägg märke till en liten finess som är viktig: sy inte genom tröjans resår, utan börja och avsluta sömmen ovanför den. Om den tröja du använder inte har resår nertill, börja sömmen ungefär fem centimeter från nederkanten.
Jag sydde först med en smal sicksack som ska fungera som en lite elastisk söm och sedan, utanför, med en tätare och bredare som ska förhindra att maskorna börjar löpa. Om du kan din symaskin bättre än jag kan min, så lätta gärna på pressarfotstrycket lite grann. På det viset ska sömmarna kunna bli mindre bubbliga.
Backa gärna tillbaka över mössans topp och sy framåt igen (sömmen blir i så fall tredubbel) — då gör det inte så mycket att sömmen klipps av där senare.
Här är båda mössorna sydda.
Dags att klippa ut dem!
(Jag inbillar mig att det är lättare att sy dem bra om man syr dem först och klipper sedan. Har jag rätt?)
För passformens skull: klipp bort ett litet V i toppen.
Dra lite lätt i mössan, lägg de klippta kanterna mot varandra och sy ihop så att det blir ett kryss upptill.
Vänd mössan så att rätsidan kommer ut och sy det sista av sömmarna i sidorna. Om det är svårt att sy hela vägen fram till den första sömmen går det bra att ta det sista för hand.
Se där — en färdig mössa! Den kommer inte att hålla så länge eftersom den har hål lite här och var, men jag tror att ni förstår poängen med experimentet, och möjligheterna.
Faktum är att jag sydde två mindre mössor till — en spetsig av det som blev över av framstyckena, och en ungefär som de här av bakstycket. Dem tänker jag inte visa, för å vad jag önskade mig en overlockmaskin när jag höll på med dem. Den skulle nog ha varit bra till de två första mössorna också, men det fungerar faktiskt med en Husqvarna från 1950-talet.
Och ärmarna? Dem har jag sparat. Det måste gå att göra något av dem också.