En helt oväntad sak som hände när jag var i Jerusalem tidigare i höstas var att jag fick syn på en bekant på en uteservering i den gamla stadskärnan. Vi har bara haft kontakt på e-post för att jag har skrivit om några projekt som han har arbetat med, men jag hade sett honom på bild, och när jag såg honom på håll insåg jag att han ju hade berättat att han arbetade i Jerusalem häromåret. Så jag gick fram och sa hej, och vi satt och talade med honom och hans kollega och fru en stund — för mig en både sorglig och fantastisk stund eftersom kollegan just hade kommit till Jerusalem från Gaza och berättade om situationen där och om sitt arbete.
Nu är min bekant där, i Gaza alltså, och såhär skrev han i ett meddelande häromdagen:
Det är svårt att beskriva känslorna, dagarna är tunga och intensiva, hjärtat går sönder flera gånger om, men samtidigt känns det väldigt meningsfullt att vara här och stå nära kollegor och vänner som fortsätter kämpa varje dag. Det är en märklig blandning av sorg, ilska, tacksamhet och små, små stunder av värme som ändå lyckas ta sig igenom allt.
De båda arbetar för en av de stora biståndsorganisationerna, och jag vill bara påminna mig själv och dig som läser det här om att människorna i Gaza fortfarande behöver nästan alla sorters stöd. Unicef räknar Gaza som den värsta och farligaste platsen i världen för barn (och då ska man veta att till exempel Sudan, Sydsudan, Nigeria och Kongo inte har blivit så mycket tryggare de senaste åren). Här kan man ge en gåva, och ger man också eller i stället till UNHCR ger en stiftelse lika mycket till insatser för barn i Sudan nu under december. Act Svenska kyrkan, Palestinagrupperna och Läkare utan gränser är tre exempel till på organisationer att ge till.
(Bilden av barn på en gata i Gaza har jag lånat från Unicef.)