På lördag vid 17 är jag med och spelar altfiol i Lunds domkyrkas framförande av Wolfgang Amadeus Mozarts och hans elev Franz Xaver Süssmayrs Requiem.
Det är ett favoritverk (såklart), och jag är extra glad att en del av kören Katedralsångarna utgörs av Katedralstickarna som firade Världsstickardagen med att bjuda in mig till Domkyrkoplatsen i juni! Det blir roligt att träffa dem igen.
När jag hade fått reda på att jag ska vara med och spela det här verket två gånger i höst (den andra gången blir med en annan orkester, annan kör, annan dirigent, i en annan kyrka — Sofia Albertina i Landskrona) gjorde jag en sak som jag hade tänkt på länge: letade upp mer musik av Franz Xaver Süssmayr. Han gjorde ju klart dödsmässan när hans lärare inte orkade eller hann, men det talas ganska sällan om exakt vad han gjorde eller hur han var som kompositör.
Eftersom verket i vissa sammanhang ses som aningen kort för att vara ensamt verk på en konsert lyssnade jag på hans orgelsonatin:
Och så hittade jag hans Ave verum corpus som man skulle kunna para ihop med hans lärares:
Och, ännu mer fascinerande, en glimt av hur han själv kanske såg på döden när han fick börja från början med att tonsätta texterna och valde tyska istället (det här är den ena av hans requiemtonsättningar — han gjorde två!):
Inget av det här blir det i år, men jag lyssna några extra gånger på egen hand! Och du som läser är välkommen att göra detsamma!